Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervikten och lyfta näsan, som befann sig vid den från
fjäderbusken utdragna liniens motsatta ändpunkt, rätt i vädret.
»Väl har jag hört talas om en Engelbrekt», sade han,
»som med några tusen galna bönder drager land och rike
omkring och lockar konungens män att lämna sina slott, men
aldrig kunde jag föreställa mig hos den mannen en sådan
enfald, att han skulle spörja Henrik Styke, om han godvilligt
ville uppgifva Ringstaholm. Betrakta slottet och säg, om du
tror, att det är så lätt taget. Vid mitt goda svärd, så vidt
jag vet, Engelbrekt, så skall du aldrig taga detta fäste!»
Ett sådant språk och en sådan ton väckte allmän harm.
Väl hade mången fogde gjort invändningar och sökt vinna
tid, men med ett sådant hån och en sådan fräckhet hade
ännu ingen vågat framträda inför Engelbrekt och bondehären.
Erik Puke högg sporrarne i sin grå skymmel, så att djuret
höll på att flyga öfver den pösande fogden, och ett sorl af
ovilja genomlopp ryttarnes led bakom Engelbrekt. Äfven
han själf tycktes med vrede blicka ned på sin fiende, och
hans kind blossade upp.
»Många ord vill jag icke spilla på den saken», tog
Engelbrekt till orda, »men så hjälpe mig Gud, om jag icke inom
sju dagar drager dig härut vid håret.»
Därmed svängde han om sin häst och red i sporrstreck
upp emot bondehären samt fortsatte sitt tåg ned emot slottet.
Fogden vände något slagen om till slottet, men knappt
hade han där hunnit hämta sig från sin förvåning öfver
Engelbrekts djärfhet, förrän han såg slottsbron förbyggas med
en så kallad »skärm». Det var en befästning, hvarigenom
Engelbrekt gjorde sig helt och hållet till herre öfver bron
och tillgången till slottet.
Detta arbete företogs genast, så fort bondehären kommit
fram. Men knappt hade Engelbrekt gifvit befallning om
skärmens uppförande, förrän han vinkade till sig en gammal
man, hvilken satt till häst ett stycke från honom.
»Du, Björn, är nu den man, som vi tränga mest till ...»
Mannen ändrade icke en min i sitt allvarliga ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
