Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras hustrur och döttrar dött bort, gick han upp på en höjd
vid vägen, hvarifrån man kunde se ut öfver den stora slätten.
Här dröjde han länge, ständigt blickande norrut, som om han
väntat att få se någon komma från det hållet vägen fram,
och sorlet af en stor skara till häst, som kom från
Linköpingshållet, drog icke alls hans uppmärksamhet till sig. Men
norrut förblef allt stilla, och till slut reste han sig och
började vandra tillbaka mot staden, äfven han. Litet emellan
vände han sig dock om, och vid minsta ljud stannade han
och lyssnade.
På detta sätt hade han hunnit staden, där han gick fram
på en af de gator, som ledde till klostret, då en ryttare på en
löddrig häst kom sprängande gatan fram. Ryttaren stannade
framför munken och frågade:
»Hafven I sett, fromme fader, om biskop Knut från
Linköping ridit här in?»
Det var en liten men välbyggd man. Han satt insvept
i en lång kappa, som räckte ända ned till fötterna, och den
röda plymen i hans hatt hängde långt ned utefter ryggen.
Munken studsade vid hans tilltal, som om han känt honom
oaktadt skymningen och den högt uppvikta kappkragen.
Munken besvarade hans frågor nekande, och ryttaren red
gatan framåt, tills han i hörnet af klosterträdgården åter
träffade en man, till hvilken han sannolikt upprepade samma
fråga. Till följd af det erhållna svaret var det då, som han
vek om hörnet och red fram till klostergården. Här stannade
han och steg af sin häst, hvilken han öfverlämnade åt en af
de kringstående åskådarehoparne, samt nalkades därpå
klosterporten. Efter en kort stunds väntan öppnades porten, och
mannen försvann därinom.
Men munken hade icke förlorat honom ur sikte, utan
stod snart också vid klostrets port.
»Vördige broder, är biskop Knut här inne?» frågade han,
sedan hufvudet af en birgittinermunk visat sig i den lilla
luckan vid porten.
»Ja, broder!» svarade munkhufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
