Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har viktiga ärenden till honom, som icke tåla
uppskof!»
Munkhufvudet försvann och några ögonblick förflöto, som
för dominikanermunken tycktes vara ytterst pinsamma, att
döma af den otålighet, med hvilken han gång efter annan
blickade in i portöppningen.
Efter någon väntan hördes rigeln dragas från porten, och
birgittinermunken öppnade denna för dominikanern.
»Vördig fader biskop Knut befinner sig i brödernas
bönehus», sade den förre, »men i refektorium månde du kunna
bida honom, broder!»
Dominikanern nickade och gick fram emot munkeklostret,
som numera utgjorde en särskild byggnad, skild från
nunneklostret, liksom munkarnes klosterträdgård genom en hög
mur var stängd från nunnornas. Detta hade icke varit den
ursprungliga stiftarinnans afsikt, men till följd af den
osedlighet, som inrotat sig af den ständiga sammanlefnaden, hade
denna anordning skett enligt drottning Filippas vilja. Det
var stora, präktiga byggnader, hvilka redan genom sitt yttre
gåfvo till känna, att de inrymde medlemmar af så väl
inländska som utländska förnämligheter.
Framför allt var klosterkyrkan af huggen tälgsten stor
och praktfull. Hela klostret var nu så godt som nybyggdt
under drottning Margaretas tid, sedan större delen af detsamma
året före konung Albrekts nederlag vid Falköping gått upp
i lågor.
Munken lämnades alldeles åt sig själf, och ingen
förundrade sig, att han hellre valde de lummiga träden till att
afbida biskopens återkomst från kyrkan än det kvalmiga
refektoriet. Men väl inkommen under trädens skugga, vände
munken sin gång i riktning åt klosterkyrkan, under hvars
hvalf han snart inträdde. Kyrkan var för ögonblicket
alldeles tom; ett och annat ljus brann framför helgonbilderna
och på de många altarne, hvilka inalles voro icke mindre
än 62, men skenet från dem var alldeles för otillräckligt att
upplysa de höga hvalfven, och månljuset, som genom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
