Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ens ljudet af många hundra hästfötter, som från alla håll
närmade sig torget utanför huset, där herrarne befunno sig.
Birger Trolle, som satt nära ett af fönstren utåt torget, reste
sig upp oeh såg ut. De andras blickar följde honom och
sågo, huru han bleknade.
»Hvad står på, herr Birger?» sporde biskop Knut.
»Torget fylles af väpnade», svarade riddaren, »om jag ej
ser orätt, så äro de alla bönder!»
Herrarne sågo bestörta på hvarandra, och därunder hörde
de, huru häftiga steg närmade sig genom loftssalen till
dörren. Innan de hunnit hämta sig, öppnades denna, och
Engelbrekt trädde in i rummet.
Vi kunna lättare föreställa oss än beskrifva det intryck,
som hans uppträdande utöfvade på herrarne kring bordet.
Och hvad som mest af allt beröfvade dem för ögonblicket
all besinning och handlingskraft var den fullkomliga
frånvaron af öfvermod och trots i det lugna, allvarliga anlete,
som så oförfäradt blickade emot dem. Det låg till och med
ett visst drag af sorgbundenhet utbredt öfver detta anlete,
när mannen trädde fram till bordet och hälsade riksens råd.
»Knappast lären I hafva väntat», började han därefter,
»att se mig uppträda här ibland eder, men jag hoppas till
Gud och alla rikets skyddspatroner, att jag kommer som en
vän till vänner, äfven om mången bland eder, välbördige
herrar och gode män, förut icke kännen mig annat än af
ryktet.»
I kraftfulla och värdiga ordalag, men tillika med hela
värmen af en lefvande öfvertygelse, redogjorde han därefter
för orsakerna till sitt och allmogens företag.
»Allt sedan konung Magnus Eriksson skildes vid riket»,
så slutade han, »hafva icke konungar, utan tyranner här
regerat, de där icke hafva sökt annat än rikets skada och
fördärf. De hafva varit herrar till egen fördel, men ej till
landets och allmogens bästa, såsom konungens ämbete kräfver
och de hafva gifvit sin ed uppå. På rikets slott och borgar
sitta utländingar, hvilka i långa år hafva pinat och utarmat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
