- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
224

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lefvande uttryck för hela folkets heligaste önskningar och
sträfvanden — denna makt förskräckte alla dem, hvilka glömt
bort, att en allmoge fanns med rättigheter, lika gamla som
Sveriges lag.

Största delen af de herrar, hvilka nyss i Vadstena måste
böja sina stolta hufvud för denna allmogevilja och dess
målsman, behärskades af sådana känslor. Harm och afund, hat
och fruktan och därtill begär att hämnas, — se där hvad
som rasade inom dem och gjorde dem blinda för allt, utom
hoppets vällust att en gång krossa den djärfve bondehöfdingen.
Någon tanke på riket, på Sverige, såsom det gemensamma
fäderneslandet, för hvilket alla borde offra allt, — något
sådant inrymdes icke inom deras hjärnor.

Deras egen makt, deras egen rikedom, deras eget jag — det
var för dem fäderneslandet. Tvenne fiender funnos mot dem
och deras sträfvanden, den ena var konungamakten, den andra
var folkmakten. Den förra var redan öfvervunnen, den senare
reste sig just nu till handling, vaknande liksom ur en
sekellång sömn.

Det dröjde länge, innan rikets herrar och stormän kunde
fatta hvad som tilldrog sig, och att allmogen verkligen utgjorde
en makt i samhället, som ägde bestånd af sig själf. De ville
i det längsta betrakta alltsammans som ett uppror, en
förvillelse, hvars upphofsman borde på ett eller annat sätt
undanrödjas. Med honom skulle allt falla tillbaka igen, liksom
vårfloden lämnar de öfversvämmade fälten, sedan snön på
fjällets hjässa smält bort.

Förnämligast voro de, hvilka hårdast spänt bågen och
därför mest varit föremål för den betvingande kraften i
Engelbrekts uppträdande, benägna att handla i denna riktning.
Biskop Knut och herr Birger Trolle hade flitigt lagt råd med
hvarandra, allt sedan de drogo från Vadstena, och rådet, som
biskopen fick af Johan Wale om natten i klosterkyrkan,
spelade därunder litet emellan fram bland de andra trådarna i
den spånad, hvars yttersta mål var Engelbrekts fall. Det
kunde åtminstone vara värdt ett försök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free