Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktan, och hon blickade deltagande upp på honom. Det låg
också någonting så genomolyckligt i dennes blick och hela
utseende, att hennes hjärta måste röras däraf, men icke
uppröras såsom till vrede öfver den fiende, hvilken kunnat vålla
så mycket ondt, utan till vemod. Det låg ett visst uttryck
af frid därjämte i det gamla, fårade ansiktet. Han hade
säkert kämpat hårda strider med sig själf, och lugn hade
inträdt efter stormen.
Flickan räckte fram emot honom blomman, som hon
ännu höll i handen.
»Skänker du mig blomman, barn?» frågade den sorgsne
mannen, och ett flyktigt leende spelade kring hans mun.
»Du är sorgsen, och jag ville så gärna se dig glad; hade
jag bättre gåfva, så skulle jag bättre gifva.»
»Tack, tack», sade munken och klappade vänligt barnets
hufvud, »Gud välsigne dig, barn!»
Flickan sprang bort, liksom om hon skämts för sig själf
och sin blomma, men munken gick med långsamma steg upp
mot slottstrappan. Här mötte han en sven, som han bad
visa sig till grefve Hans, och efter en kort stund stod han
inför denne. Grefven satt inbegripen i ett samtal med sin
förtrogne, Melcher Gjordsson, som steg upp och lämnade
rummet kort efter munkens inträde.
»Eder hade jag glömt, fromme fader!» sade grefven och
nickade vänligt åt munken. »Jag har icke sett eder, sedan
vi drogo in på borgen i morgse. Men när jag nu ser eder
närmare an, synes det mig, som om jag förut sett eder på
Kopparberget i Dalarne, den där olyckliga kvällen, då
mordförsöket timade mot Herman Berman.»
»Vi hafva väl sett hvarandra dessförinnan, grefve Hans ...»
»Dessförinnan?»
»Minnens I Rafn von Barnekow, grefve?»
»Om jag minnes honom, min frände ...?»
»Nå väl, då minnens I ock den mannen, som tog hans
dotter till äkta ...»
»Johan ... Johan ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
