Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så vidt jag vet, rättmätig klagan mot honom. Sägen mig
därför utan omsvep, viljen I räcka mig handen till en strid
på lif och död med ...»
Fången hade under hela riddarens långa tal icke
bevärdigat honom med en blick. Men nu riktade han sitt stora
blixtrande öga på talaren oafvisligt och genomträngande,
liksom ville han sluka det ord, som skulle uttalas.
»Med Engelbrekt», sade riddaren, följande med skärpa
hvarje rörelse i fångens uttrycksfulla ansikte.
Något annat svar, än det som han kunde läsa i fångens
minspel, fick dock ej riddaren, ty dörren öppnades, och en
sven trädde in, med mycken brådska anmälande, att en
främmande riddare önskade tala med borgherren. Det gällde
förläningen af Nyköpings slott, dit konungen ämnade sig från
Stockholm. Svennens budskap tycktes vara af mycken vikt
för herr Bengt, därutinnan mätande sig med det ärende, som
han för ögonblicket hade om händer. Han tillsade svennen
att skyndsamt låta föra den främmande riddaren in i
borgstugan, gaf en vink åt Magnus att hålla öga på fången och
skyndade ut.
Magnus blef sålunda ensam med Belgsting.
En stund förflöt utan att någondera sade ett ord, men
den senare betraktade forskande svennen.
»Sällan har jag sett dig, Magnus, sedan den kvällen, då
jag visade dig bort från min gård», en förtärande eld tändes
vid detta minne i mannens blick, men han bemannade sig
snart, »och de stigar, jag har sett dig tråda, hafva icke varit
ärans.»
»Ha-ha», hånlog svennen. »I borden hafva förgätit nu,
att I en gång varit rike Belgsting ... den där tonen passar
icke för en fången man.»
»Ditt tal, Magnus, synes hugfästa hos mig tanken på
din vanära.»
»Hvad mera ... jag har aldrig vårdat mig om eder tanke
rörande mig!» genmälde svennen med en fräckhet, som
tycktes mera än kedjorna plåga fången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
