Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Gästabudet på Tälje slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta yttrande förvärrade saken ännu mera. Marsken
var tydligen angelägen om, att ärendet skulle få en önsklig
utgång för hans fränder, och grefven, som på senare tider
tycktes hafva ändrat tankar, slets mellan de båda
ytterligheterna af ett ja och ett nej, för att kunna finna en giltig
medelväg. Just som han ämnade svara, hjälptes han ur sin
förlägenhet af en kertilsven, som skyndade fram och anmälde,
att Herman Berman önskade tala med riddar Bengt.
Riddaren vände sig häftigt om och ville skynda ut, men
herr Karl grep honom i armen och sade:
»Säkert medför han viktiga nyheter från Nyköping, låten
honom komma inför oss alla, frände, och sedan, om hans tid
tillåter, deltaga i vår glädje. Få äro de, jag säger det fritt
ut, som jag sätter högre än denne man.»
Allt mörkare blef ansiktsuttrycket hos riddar Bengt, men
han fann för ögonblicket intet skäl att motsätta sig sin
mäktige frändes önskan; kanske hoppades han äfven här midt
ibland den lysande samlingen af riddare och stormän finna
ett tillfälle att grundligt förödmjuka och krossa denne man,
som stod honom i vägen och som han hatade högre än alla,
näst Engelbrekt. Han nickade därför bifallande till
småsvennen, som skyndade ut.
Kort därefter inträdde Herman Berman. Det bleka
ansiktet med de allvarliga dragen och den höga, resliga
gestalten, som i sin flärdlösa klädebonad stack så bjärt af mot allt
riddarens siden och sammet, fäste uppmärksamheten på
honom. Det blef med ens stilla och tyst i salen. Hvarje öga
hvilade ofrånvändt på den unge krigaren, hvars yttre redan
tillkännagaf, att han helt nyligen hållit profvet i en blodig
dans. Herman gick öfver salen fram emot riddar Bengt, men
strax bakom honom visade sig i salsdörren en hög och mörk
gestalt, som dock blef kvarstående där.
»Tagen det icke illa upp, riddar Bengt», sade Herman,
höfviskt bugande sig för den nämnde och de omgifvande
herrarne, »att jag träder objuden in i edert gille, men I
hafven eder därför själf att tacka, dock, som jag hoppas, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
