Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sid. 32. De fem männen, som upphängdes i rök, omnämnas af Ericus
Olai, Stora Rimkrönikan, och i den klagoskrift, som inlämnades till konung
Erik i Klara kloster om hösten 1435. Detta sist nämnda dokument, som
anföres af Hvitfeld, sid. 781, är sannolikt hämtadt ur någon i danska
riksarkivet befintlig urkund. Där nämnes dock icke något visst antal, utan blott
att fogdarne »hade upphängt män i rök»; så heter det ock i rimkrönikan i
Scriptores R. Sv. I, 11. 66, ehuru en codex af rimkrönikan upptagit antalet
fem, hvilken codex Ericus Olai, som lefde samtidigt med de efter Engelbrekts
befrielsekrig följande händelserna — »magister Ericus Olai» omtalas i ett
kapitelbref af år 1459 — synes hafva följt, då han säger »viros quinque in
fumo suspenderat».
Sid. 40. Engelskt kläde, liksom sådant från Lübeck och de nederländska
städerna, företrädesvis från Amsterdam, omtalas ofta för dessa tider. Det
engelska var dyrast, det lybska billigast. Lybskt kläde upptages i konung
Karls hamnskrå af år 1450 till 1 öre alnen och godt vadmal till 1/2 öre (se
förf:s Ber. ur Sv. Hist., del. II, s. 730, 31).
Sid. 52. När den unge och lättsinnige Albrekt af Mecklenburg blef
konung i Sverige, var det egentligen hans fader, som också hette Albrekt
och var hertig af Mecklenburg, som styrde och ställde för sin son, och vid
sonens sida hade hertigen satt en gammal och erfaren riddare, Rafn von
Barnekow. Denne var mycket verksam för sin konung — hvarom vi
hänvisa till förf:s Ber. ur Sv. Hist., del. I, sid. 736—39, 741, 43, 66, 67, samt
till Bidrag till Skand. Hist. af C. G. Styffe, I, sid. 49, 62—118 — och erhöll
i förläning Nyköping med län år 1365 samt Dalarne år 1366.
Sid. 61. Belgsting är ett namn, som helt och hållet tillhör folksägnen.
Förf. har hämtat sina underrättelser om honom ur Hülphers beskrifning om
Dalarne, sid. 601, not (r). Han skall hafva bott på västra Silfbergsgård.
Sägnen omtalar hans stora rikedom, huru han låtit beslå sina hästar med
silfverskor, och huru hans gård af ett skyfall eller vattuflod blifvit förstörd
och nedförd i sjön Plogen. Man skall ännu 1757 hafva sett märken efter
denna vattuflod, och marken sluttar ned emot sjön från det ställe, där gården
skall hafva stått. Sägnen omtalar äfven, att flera hästskor af silfver skall
hafva hittats här i trakten. Såsom vanligt angifver icke sägnen någon viss
tid, då mannen lefvat, icke heller talar den om hans släkt.
Sid. 120. De allrahögste herrarne i Sveriges rike. Detta uttryck
förekommer i Dalalagen, utgifven af Hadorph. I § 1 om Edsörebrott heter det:
»thessum maal ärä kunungs edsöre; thöm han take skal oc aldra högsta
herrana i Svea rike», etc.
Sid. 121. Engelbrekt förlorade på reduktionen. Den reduktion eller det
återbärande af kronogods, som här afses, är drottning Margaretas reduktion,
hvilken beslöts på herremötet i Nyköping 1396 (se förf:s Ber. ur Sv. Hist.,
del. II, sid. 7—12). Enligt räfstetingsdom i Västerås af den 6 okt. 1399
dömdes från »Ængilbrects arvom» 1/2 markland i Upsalom i Siende härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
