Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Styffe: Bidr. till Skand. Hist., II, sid. 77), den 7 okt. af desamma till
Folkes arfvingar i Myraby 4 örtugland i Tomta (S. st., sid. 80), och den 9 okt.
dömdes likaledes från »Ængilbrictz arfvom» jord i Norrbo härad och Fernbo
socken (S. st., sid. 89), vidare den 20 okt. dömdes från »Engilbrictz arvom»
7 1/2 penningland i Farmansbo i Snäfringe härad och till Anders Skomakares
arfvingar 3 1/2 örtug och 1 1/2 aln i Farmansbo och 4 örtug i Norraby.
Bergfrälse får man höra omtalas i de gamla konungabrefven rörande
bergslagens privilegier. I det af konung Erik af Pommern år 1413 utfärdade
privilegiibrefvet för Kopparbergslagen i Dalarne heter det: »Vi Erik etc.
hilsom etc. ... och kungöre eder, att af synnerlig nåd och vilja hafva vi tagit
under vår frid, synnerliga hägn och värn bergmästaren och alla bergsmän
och vår älskeliga allmoga, som bergsrätt och bergsfrälse nyttja vilja på
Kopparberget i Dalarne ... Och stadfäste vi dem alla privilegia, frihet och frälse,
såsom konung Magnus dem unt och gifvit hafver etc.» (Se Kongl. Stadgar,
privilegier etc. angående Justitien etc. vid bergverken, sid. 14.) Ett gammalt
sköldebref för en Kristofer Olofsson, en bergsman, som adlades af konung
Gustaf Adolf 1621, omtalar bergsadelns forna privilegier (se Hülphers Resa
i Dalarne, sid. 337); »det befinnes, att i förtiden och af ålder» — heter det
— »en särdeles bergsadel varit hafver, hvilken sitt ursprung och upphof
därutaf hafver fått och bekommit, att rikets herrar, regenter och konungar, de
förnämligaste bergsmän etc. ... med ansenliga och hederliga sköldemärken
hafva förärat och med särdeles privilegier benådat och begåfvat». — Detta
bergsfrälse eller denna bergsadel stod emellertid i afseende på makt, rikedom
och inflytande ingalunda i jämnbredd med det öfriga frälset, liksom man å
en annan sida, då det är fråga om Dalarnes befolkning, noga bör skilja
mellan invånarne i söder-Dalarne eller »bergslagen» och i det egentliga eller
»Siljans-Dalarne». De förra kallas i denna tidens handlingar aldrig dalkarlar,
utan bergsmän, då man däremot med dalkarlar menar allmogen i de norra,
kring Siljan belägna dalsocknarna.
Sid. 124 och 125. Unionsurkunden och beviset om k. Eriks kröning.
Af dessa båda urkunder, hvilka återfinnas hos Hadorph, Till Rimkrönikan,
sid. 55 och 58, är naturligtvis unionsurkunden den viktigaste, och Hadorph
har hämtat densamma ur Arild Hvitfelds krönika. Denne Hvitfeld, som
lefde i slutet af 1500-talet (han dog 1608) är märkligt nog den förste, som
anfört denna urkund efter det i danska geheime-arkivet befintliga original
(se Hvitfeld, foliouppl., I, 611). Före denna tid och således under hela den
s. k. unionstiden anföres icke utaf någon historieförfattare kalmarebeslutet
af år 1397 till ordalydelsen. I St. Rimkrönikan (Script. R. Sv., I, 11. 60)
antydes drottning Margaretas syfte att förena de tre rikena med följande ord,
som läggas i hennes mun vid det tillfälle, då hon sammankallat »sitt råd
från sina try riken alla»:
»Far idar en Konung medan vi lifva.
Tha maa Rijken samman blifva!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
