- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
475

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiska upplysningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Senare delen.



Sid. 20. Johan Gerkesson eller Johannes Gerechini, en af de
ärkebiskopar, som konung Erik påtvingat Uppsala domkapitel, har lämnat ett
bedröfligt minne efter sig. Så väl Ericus Olai som Johannes Magnus
omnämna saker, hvilka fullt förklara det hat och det förakt, hvarför han blef
föremål. Under det han föraktade sina kapitelsherrar i rådplägningen lika
väl som i det enskilda lifvet, umgicks han på förtrolig och ofta otillåtlig fot
med förnäma kvinnor (Er. Olai, sid. 145; Joh. Magn. Hist. Metrop., sid. 90),
och ingen varning åstadkom någon rättelse. I Örnhjelms diplomatarium
finnes en afskrift af ett bref, som lämnar bevis för ärkebiskopens otuktiga
lefverne. En kvinna intygar här inför borgmästaren i Sigtuna år 1421, att hon
för flera år tillbaka varit trolofvad med en skomakare och sedan falskligen
blifvit vigd vid en annan, men icke ens med denne haft något umgänge,
utan fortfarande sammanlefvat med ärkebiskop Johan och med honom haft
två barn. (Se om honom vidare Ber. ur Sv. Hist., del. II, sid. 59 ff.)

Biskop Arnold påtvingades sedan ärkestiftet, och konungen ville på inga
villkor erkänna den af kapitlet valde Olof Larsson. Berättelsen om, huru
Arnold med våld bröt sig in i ärkebiskopshuset, finnes i ett besiktningsinstrument,
som kapitelsherrarne läto taga år 1433 den 5 okt. (Peringsköld:
Monum, Ullerakerensia, sid. 157). Det påstods, att den sjukdom, hvarom här
talas och hvari han dog, var af smutsig art (se Reuterdahl: Sv. kyrkans hist.,
III, 11, sid. 18). Han dog i april 1434, och liket fördes till Danmark.

Berättelsen om biskop Knut Bosson och abedissan Ingegerd är hämtad
ur en protest mot den senare, daterad den 18 dec. 1402 (se Lagerbring, del.
IV, sid. 341, 42).

Sid. 141. Nils Gustafsson (Stjernbåt) anses vanligen hafva varit en
Puke, säges ock (Uggla: Svea Rikes Råds längd, sid. 44, not m) hafva varit
en af de yngre Pukarne, som i vapnet förde en röd båt i guldfält mellan
två stjärnor. Såsom dennes son uppgifves Erik Puke (sid. 50). Af de
underrättelser, man erhåller i C. G. Styffes: Skandinavien under medeltiden, sid.
165, not 3, visar sig dock, att den senares fader hetat Peder.

Sid. 154. Bernard Osenbrügges bref med sitt märkliga post scriptum
finnes infördt i Handl. till Skand. hist. under medeltiden, af C. G. Styffe,
11, sid. 259.

Sid. 158 och ff. Herr Bengt Stenssons penningeförlägenhet. Natt och
Dag-släkten var i tiderna närmast före dem, då Engelbrekt och hans
dalkarlar uppträdde, en af de rikaste i Sverige på gods och gårdar. Att vi
dock varit berättigade att, hvad herr Bengt och hans son beträffar, antaga
mindre goda förmögenhetsvillkor, torde framgå ej blott däraf, att en mängd
bref från denna tid utvisar sådant såsom ingalunda ovanligt bland de svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0815.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free