Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. En ny regering börjar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rum den 28 juni året derpå, 1838. En minnesvärd
händelse få vi dock ej glömma bland alla dessa hoffester och
politiska förändringar: några dagar efter drottningens
tronbestigning valdes rar Montefiore till sheriff för London,
första gången en jude blifvit beklädd med detta embete,
och när drottningen på lordmayorsdagen följande höst
besökte city, fick han af hennes händer mottaga
knight-värdigheten. I de gamla goda tiderna hörde det långt ifrån
till sällsyntheterna, att en engelsk konung täcktes låna
penningar af den israelitiske köpmannen eller i stället lät
bryta ut hans tänder. Men detta var första gången en
monark här i landet hedrat en jude. Den utsträckning af
den religiösa frihetens och jemlikhetens grundsatser, som
utgjort ett af de minnesvärdaste dragen i drottning
Victorias regering, hade ej gerna på ett lämpligare sätt kunnat
invigas än genom den aktningsgärd suveränen och city
sålunda egnade sir Moses Montefiore.
Första namnet under den hyllningsakt, som i
Kensington öfverlemnades till drottningen, var hennes äldste
qvarlefvande farbroders, hertigens af Cumberland. Och detta
ger oss en osökt anledning att här med några ord
omnämna upplösningen af den förbindelse, som i några
mansåldrar bestått mellan detta land och Hannover.
Förbindelsen var endast personlig; Englands hannoverska
konungar voro nemligen genom arfsrätt tillika regerande furstar
i Hannover. Men Hannovers krona ärfdes endast på
manssidan och gick derför nu vid Vilhelm IV:s död öfver till
hans äldste öfverlefvande broder Ernst, hertig af Cumberland.
Förändringen var i alla hänseenden en, som engelska
folket såg med nöje. Den medelbara förbindelsen mellan
England och Hannover hade aldrig varit populär här i
landet, och särskildt väckte utsigten att mista hertigen af
Cumberland ej den minsta saknad. Få af Georg III:s
söner voro populära, men hertigen af Cumberland var
sannolikt den minst populäre af dem alla. Hans sätt att
uppträda var groft, befallande och stundom äfven brutalt.
Ryktet öfverdref, som vanligt, hans fel, och i mångas mun var
hans namn symbolen för de mörkaste och vildaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
