Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Svårigheter för den nya regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkets sedlighet, helsa och välstånd. All handel med den
hatade varan blef derför genom lag strängt förbjuden. Våra
engelska köpmän drefvo dock fortfarande en liflig och
indrägtig handel med den förbjudna artikeln. Den var ej
heller en vanlig smuggelaffär eller en affär af samma slag
som blokadbrytningen under det amerikanska inbördeskriget.
Öfverenskommelserna med kinesiska regeringen medgåfvo
upprättandet af alla anstalter, som voro behöfliga för
drifvandet af en allmän handel på Canton och Macao, och
under skydd af dessa anstalter inrättade sig
opiumhandlarne ett ordentligt högqvarter i dessa städer.
Engelska regeringen tillsatte superintendenter, som
skulle ha uppsigten öfver våra handelsförbindelser med
Kina. Missförstånd uppstodo vid hvarje nytt steg i
underhandlingen. Dessa missförstånd voro helt naturliga. Vårt
folk kände knappast något om kineserna. Den nästan
fullkomliga saknaden af alla utvägar att meddela oss med dem
gjorde denna okunnighet oundviklig, men ursäktade
säkerligen ej, att vi gingo till väga som vi kände dem i botten.
Kineserna trodde från första stunden, att superintendenterna
endast voro tillsatta för att skydda opiumhandeln
och påtruga Kina politiska förbindelser med vesterlandet.
Praktiskt blef detta äfven följden af deras närvaro.
Superintendenterna vidtogo inga åtgärder för att hjelpa de
kinesiska myndigheterna undertrycka den afskydda handeln.
De britiska köpmännen trodde, naturligt nog, att britiska
regeringen var fast besluten att skydda dem i fortsättandet
af deras handel. Slutligen kungjorde engelska styrelsen,
att »hennes majestäts regering ej kunde träda emellan för
att sätta britiska undersåtar i stånd att kränka det lands
lagar, med hvilket de handlade», och att derför »sådana
personer, som genom sina egna handlingar utsätta sig för
fara att lida skada till sin egendom, få skylla sig sjelfva
för hvarje förlust de kunna ådraga sig i följd af det
strängare verkställandet af de kinesiska lagarna rörande denna
sak». Detta mycket välbetänkta och riktiga beslut kom dock
för sent. De britiska köpmännen hade länge fått drifva
sin handel under den öfvertygelsen, att britiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
