Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Melbourneska ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lordlöjtnant på Irland, och lord Morpeth, den älskvärde
och rikt utrustade lord Carlisle på en senare tid, förste
sekreterare för Irland. Det kunde säkerligen ej vara
behagligt för Peel att söka tillämpa en ny irländsk politik,
medan i drottningens närmaste omgifning funnos hustrun
och systern till de från makten afgångna statsmän, som
närmast representerade den politik han skulle ersätta med
en annan.
Hade denna synpunkt genast klart och tydligt
framhållits för drottningen, låter det knappast tänka sig, att
någon allvarsam svårighet skulle uppstått. Drottningen
måste ha insett den tydliga rimligheten af Peels begäran.
Det är ej heller gerna troligt, att de båda damerna skulle
nnder sådana omständigheter velat behålla sina platser.
Men olyckligtvis inträffade något missförstånd redan i
början af samtalen rörande denna punkt. Peels mening var
endast att yrka på de damers aflägsnande, som innehade
de högre hofplatserna; det ingick alls icke i hans afsigt
att fordra någon förändring på de platser, hvilkas
innehafvarinnor hade lägre rang än »lady of the bedchamber».
Men hur det nu gick till, fick drottningen en helt annan
uppfattning af saken. Hon trodde, att Peel i princip
yrkade på afskedande af alla de gamla vännerna ur
hennes närmaste och förtrognaste omgifning. I denna tro
rådförde hon sig med lord John Russell, hvilken gaf sitt råd
på grund af den framställning af saken som gifvits honom.
På hans råd förklarade drottningen i sitt svar, att hon ej
iunde »samtycka till en åtgärd, som hon anser lika
stridande mot gammal sed, som den är motbjudande för hennes
känslor». Sir Robert Peel stod dock fast vid sin fordran,
och dermed voro underhandlingarna med honom för den
gången afbrutna. Det fans ingen annan utväg än att
anmoda lord Melbourne och hans kolleger att komma
tillbaka. De återtogo sina platser och förenade sig i det
första kabinettsråd de höllo om ett protokoll, hvari det
förklarades rätt och tillbörligt, »att de stora hofembetena
och de platser i regentens omgifning, som innehades af
parlamentsledamöter, skulle vara inneslutna i de politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
