Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE KAPITLET. Afghanska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vicekonung, slutligen beslöt behandla Dost Mohamed som en
fiende och fördrifva honom från Kabul. Lord Auckland
afslöt för detta ändamål ett fördrag med Runjit Singh och
Shah Sujah-ul-Mulk, den landsflyktige representanten för
hvad vi skulle kunna kalla Afghanistans legitimistiska
herskare, för att återuppsätta den senare på hans förfäders
tron och kasta Dost Mohameds makt öfver ända.
Shah Sujah-ul-Mulk lefde vid denna tid i landsflykt
utan den minsta utsigt att någonsin kunna återfå sitt rike.
Vi drogo den stackars mannen ut ur hans lugna obemärkthet,
sade honom att hans folk längtade efter honom och
att vi skulle sätta upp honom på tronen igen.
Vi besegrade Dost Mohamed och afsatte honom. Han
gjorde ett tappert och oförskräckt, i flere fall till och med
glänsande motstånd. Då vi nalkades Kabul, öfvergaf Dost
Mohamed sin hufvudstad och flydde med några få ryttare
till stepperna. Shah Sujah höll sitt intåg i Kabul, åtföljd
af de britiska officerarne. Det skulle ha varit ett
triumferande intåg. Men de som trodde på hans sak måste ha
intagits af onda aningar, när de sågo hur shahen mottogs
af folket. Hela staden var försänkt i en dyster tystnad.
Få af dess innevånare nedläto sig ens att gå ut och se på
ståten. Det ofantliga flertalet stannade hemma. Äfven
det minst skarpsynta öga hade bort kunna se, att hans
tron ej kunde hållas uppe ett enda ögonblick längre än
den stöttades under af de britiska vapnen. Den britiska
armén drog sig dock tillbaka, endast qvarlemnande en
kontingent af vid pass åtta tusen man för att jemte shahens
egna legotrupper för ögonblicket hålla honom uppe. Sir
W. Macnaghten synes verkligen ha trott, att allt var i
bästa skick och att Shah Sujah satt lika säker på sin tron
som drottning Victoria. Han skulle dock mycket snart
och mycket grymt bli tagen ur sin villfarelse.
Dost Mohamed gjorde mer än ett försök att återvinna
sitt rike. Han inföll på Shah Sujahs område, och den 2
november 1840 tillvann han sig sjelfva engelsmännens
beundran genom den glänsande tapperhet, hvarmed han höll
stånd emot dem. I denna strid vid Purvandurrah skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
