Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE KAPITLET. Afghanska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som antagits trots hans bästa råd och kraftigaste
varningar.
Mordet på Burnes var endast början. Hela landet
reste sig. Afghanerna anföllo kantoneringarna och tvungo
engelsmännen att utrymma fästena, der alla våra förråd
voro magasinerade. Vi hotades sålunda med hungersnöd,
äfven om vi kunde slå tillbaka fiendens anfall. Vi voro
dessutom ovanligt illa lottade i afseende på öfverbefäl, det
civila så väl som det militära. Sir W. Macnaghten var
en man med oförvitlig karakter och goda afsigter, men
svag och lättrogen. Militärbefälhafvaren, general
Elphinstone, var gammal, skröplig, plågad af sjukdom, bruten
både till själ och kropp, ur stånd att sjelf fatta en plan
eller hålla fast vid en som föreslagits af en annan. Hans
närmaste man var en vida kraftigare och dugligare man,
men olyckligtvis kunde de båda aldrig komma öfverens.
En ny gestalt uppträdde nu på scenen, en mörk och
bister skepnad. Det var Akbar khan, Dost Mohameds
älsklingsson. Han var en modig och djerf ung man, med
godt hufvud, men utan alla betänkligheter. Från det
ögonblick han visade sig i Kabul, blef han den verklige ledaren
för resningen mot Shah Sujah och oss. Macnaghten, som
af Elphinstone intalats att ställningen var hopplös, lät
förmå sig att öppna underhandlingar med Akbar khan. Denne
mottog honom först med föraktfullt öfvermod, som en stolt
segervinnare mottager någon simpel och förödmjukad
motståndare. Man öfverenskom, att de britiska trupperna skulle
genast lemna Afghanistan, att Dost Mohamed och hans
familj skulle sändas tillbaka, att vid hans återkomst den
stackars Shah Sujah skulle få begifva sig till Indien eller
hvart han ville, och att några britiska officerare skulle
qvarlemnas i Kabul som gisslan för vilkorens uppfyllande.
Utrymningen egde ej rum genast, oaktadt den bistra
vintern stod för dörren och snön redan började falla tungt,
ödesdigert. A båda sidorna uppsköts och dröjdes.
Slutligen gjorde Akbar khan vårt sändebud ett nytt och
öfverraskande förslag. Det gick ut på, att de båda skulle
afsluta ett hemligt fördrag, förena sina krafter mot de andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
