Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE KAPITLET. Afghanska kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillkännagifva, att regeringens enda syfte vore att så fort som
möjligt och snart sagdt på hvad vilkor som helst draga
trupperna ut ur Afghanistan. Ett allmänt anskri höjdes i
Indien och bland trupperna i Afghanistan mot denna
utomordentliga politik. Engelsmän ville ej tro, att det var hans
allvar, och behandlade hela förklaringen som den ej blifvit
gjord. Så behandlade de också snart generalguvernören
sjelf. Han tillät befälhafvarne i Afghanistan att förena,
sina stridskrafter och rusta sig att gifva fienden en
allvarsam lexa. Förberedelserna togo ej lång tid, och nu
gingode emot fienden och slogo honom hvar han visade sig. Den
ena staden efter den andra återtogs, och den 15 september
1842 ryckte general Pollocks armé in i Kabul. Några
dagar derefter utfärdade den britiske generalen en order,
att den stora bazaren i Kabul, der den olycklige
Macnaghtens stympade qvarlefvor blifvit utstälda till beskådande
för den jublande folkmassan, skulle i grund nedrifvas som
en varaktig vedergällning för de brott, som der blifvit begångna.
Det återstod ännu att befria de fångar, som den
förfärliga januarinatten blifvit bortförda på Akbar khans
befallning. Det fans visserligen en britisk general, som var
benägen att lemna dem åt sitt öde och af innehållet i
lord Ellenboroughs depescher förklarade sig öfvertygad, att
fångarnes befrielse var »någonting för regeringen likgiltigt».
Bättre rådslag fingo dock nu öfverhand. General Pollock
yrkade på att ett försök skulle göras att befria fångarne,
innan trupperna återvände till Indien, och det var åt
mannen till ett af de fångna fruntimren, sir Robert Sale, han gaf
detta uppdrag. De af fångarne, som ännu voro i lifvet,
befriades med större lätthet än man väntat. Den stackars,
general Elphinstone hade för längesedan dukat under för
sjukdom och ansträngningar. Qvinnorna hade genomgått
sällsamma försakelser. De hade att utstå de tväraste
temperaturförändringar. De måste lefva af den gröfsta föda,
inhystes i bostäder i jemförelse med hvilka det sämsta
fängelse i ett civiliseradt land skulle ansetts för ett
verkligt praktrum, och sväfvade i en ständig oro och fruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
