Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Disraeli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fann sig utan tvifvel en dag hastigt förvandlad till en
försvarare af det bestående.
Af en långsamt fortgående omvändelse finner man i
hans tal eller skrifter intet spår. Det ligger nära till hands
att antaga, att han i början slöt sig till radikalismen, emedan
det syntes honom mest pittoreskt och romantiskt, och att
det först då, när han ej fann den motsvara hans personliga
syften, föll honom in, att han, när allt kom omkring, hade
större frändskap med godsherrarnes sak. Det namn han
vunnit före sitt inträde i parlamentet var mer egnadt att
hindra än främja en politisk bana. Han ansågs allmänt
för en excentrisk och djerf äfventyrare, som af affektationen
och narraktigheten i sitt uppträdande hindrades från att
vara farlig. Han klädde sig i den barocka dandyismens
mest öfverdrifna stil; hans tal var en blandning af cynism
och sentimentalitet; för noggrannhet i uppgifter var han
ytterligt likgiltig; hans sjelfberöm var nästan otroligt, och
hans personliga utfall mot sina motståndare, äfven på denna
i det hänseendet alls icke nogräknade tid, i förvånande
grad otyglade.
Ännu hade hans literära bemödanden ej erhållit
någonting liknande det erkännande, som sedan kommit dem till
del. Vid denna tid ansågos de mer som djerfva
bizarrerier, fantastiska infall af ett godt hufvud än som äkta
alster af en viss konstart. Äfven då han kom in i
underhuset, var det mottagande han der först rönte föga egnadt
att gifva honom mycket hopp om framgång. Då vi nu
genomläsa hans första tal, ha vi svårt att förstå, hur det
kunnat väcka så mycket skratt och åtlöje, hur det kunnat
framkalla endast skratt och åtlöje. Det är ett mycket godt
tal, fullt af träffande anmärkningar och egendomliga ideer,
till stil och periodbyggnad mycket likt många af de tal,
som på en senare tid tillvunno samme talare underhusets
lifliga bifall. Men Disraelis rykte hade gått före honom.
Huset var sannolikt benäget att finna talet löjligt, emedan
det allmänna intrycket var, att mannen sjelf var löjlig.
Disraelis yttre bidrog också utan tvifvel något till det
ofördelaktiga omdöme, som bildades om honom vid hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
