Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Hungersnöd och politiska förvecklingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med 1848. Sedan den tiden har ingen plan på allvar hysts
i England att med vapenmakt göra dess anspråk gällande.
På ett helt annat sätt hade emellertid tidens anda
gjort sig förnimbar i Irland. Några månader före årets
början hade Unga Irlands parti stiftats som en rival till
repealerna, hvilka ännu trodde på O’Connells politik.
Tidningen Nation hade till hufvudredaktör och medarbetare
några unga män med hög bildning och ovanlig talang. Den
inspirerades i början af åtminstone en äkta skald, Thomas
Davis, som olyckligtvis dog i sina unga år. Unga Irland
hade fått ett nytt stöd genom William Smith O’Briens
anslutning till deras led. O’Brien var en man af hög rang,
med betydlig förmögenhet och ett mycket stort inflytande
på Irland. Han var närmare eller fjärmare befryndad med
många aristokratiska familjer. Lord Inchiquin var hans bror,
och titeln markis af Thomond var ärftlig i hans slägt.
Hans härkomst från den frejdade irländske hjelten och
konungen Brian Boru var stäld utom allt tvifvel, och han
var ej litet stolt öfver sina lysande anor. Han hade den
mest upphöjda karakter och den finaste hederskänsla, men
af de egenskaper ledaren för en stor rörelse behöfver
saknade han nästan alla. Hans anslutning till Unga Irlands
sak gaf dock rörelsen en kraftig fart. Hans rang, den
nimbus som omgaf hans härkomst, hans obestridliga
ridderlighet i karakter och renhet i syfte gåfvo ett romantiskt
intresse åt hans uppträdande som Unga Irlands erkände
chef eller åtminstone som dess galjonsbild.
Smith O’Brien var en man af mognare år än de flesta
af sina kamrater. Han var fyrtiotre eller fyrtiofyra år,
när han öfvertog ledningen af rörelsen. Thomas Francis
Meagher, partiets mest lysande talare, en man som under
andra förhållanden skulle kunnat uppstiga till stor
utmärkelse i det offentliga lifvet, var då endast tjugutvå eller
tjugutre år. Mitchel och Duffy, hvilka bland Unga Irlands
medlemmar ansågos för gamla män. voro kanske ett par
och trettio år hvardera.
Unga Irland hade redan före O’Connells död formligt
utgått ur repeal-partiet, men det var först 1848 års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
