Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Athen, Rom och London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid denna stora debatt fäster sig minnet af en djupt
sorglig tilldragelse. Det tal sir Robert Peel derunder höll
var det sista, som skulle komma från hans läppar.
Debatten slutade lördagen den 29 juni på morgonen. Klockan
var nära 4 då omröstningen egde rum, och Peel lemnade
huset då solljuset redan började strömma in i korridorer
och förmak. Han begaf sig hem för att söka hvila, men
hans sömn kunde ej bli långvarig. Han måste kl. 12
bevista ett sammanträde i den kungliga kommissionen för
verldsutställningen. Efter sammanträdets slut vände han
om hem på en liten stund och företog derefter en
promenadridt i Hyde Park. Han hade under vägen sagt till i
Buckinghampalatset och skrifvit sitt namn i drottningens
visitbok, samt derefter tagit vägen uppför Constitution Hill.
Då han här stannade ett ögonblick för att vexla några ord
med ett ungt fruntimmer af hans bekanta, som äfven var
ute på en promenadridt, skyggade plötsligt hans häst och
kastade af honom. Peel släppte ej tyglarna, men detta
hade till följd, att djuret föll med sina knän på hans axlar.
De skador han härvid erhöll trotsade alla läkarkonstens
hemödanden. Han lefde i tre dagar med eller utan sans
och dog den 2 juli kl. omkring 11 på aftonen. De flesta
medlemmarne af hans familj och några af hans förtrognaste
gamla vänner och vapenbröder på den politiska arenan
stodo vid hans sida när han dog. Hertigen af Wellington i
det ena huset och Gladstone i det andra gåfvo rörande och
vältaliga uttryck åt den allmänna sorgen öfver hans bortgång.
Peel syntes ännu ha en stor bana framför sig när han
dog. Han var blott sextiotre år. Han var några år yngre
än lord Palmerston, hvilken utan öfverdrift kan sägas först
nyss ha vunnit sin första stora framgång. Många omständigheter
gjorde det sannolikt, att Peel inom kort åter skulle
kallats att öfvertaga landets styrelse. Det är obehöfligt att
säga, att hans förmåga som parlamentarisk talare och
statsman ej visade några tecken till aftagande. En engelsk
offentlig man anses ej gammal vid sextiotvå år. Den
skyggande hästen och må hända det klena ryttarskapet afgjorde
frågan om Peels bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
