Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Palmerston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor klokhet och kraft i karakteren hos personer, för hvilka
verlden hvarken då eller sedermera hyst synnerlig aktning.
Lika nyckfull som han var i sina sympatier för personer
var han äfven i fråga om saker. Lugnare och allvarligare
karakterer stötte sig ej så sällan på den brist på
grundsatser de tyckte sig finna så väl i hans åsigter som i
hans politik, äfven när de voro af samma mening som han
rörande den väg som borde följas. Hans lätta sätt att taga
sakerna kom dem ofta att studsa, hans obesvärade sätt att
tala och skrifva väckte stundom rent af deras harm.
Lord Palmerston var outtröttlig i sina föreläsningar
för andra stater. Han förmanade dem städse att utan
dröjsmål antaga de styrelseprinciper, som voro gällande i
England. Medan han var konservativ i inländska frågor
och aldrig visade ens det minsta personliga intresse för
någon politisk reform i England, fick han derför på hela
kontinenten namn för att vara en uppmuntrare, understödjare
och beskyddare af alla slags revolutionära rörelser och
en störare af förhållandet mellan undersåtarne och deras
furstar. Palmerston hade följaktligen många fiender bland
Europas statsmän. Det är numera väl kändt, att drottningen
ofta ytterst pinsamt berördes af de illvilliga uttryck rörande
England och, som hon trodde, äfven om henne sjelf, som
fördes till hennes öron och för hvilka hon gaf Palmerstons
obetänkta och hetsiga beteende skulden. Prinsen-gemålen,
på hvars råd drottningen helt naturligt litade, var en
synnerligt lugn och allvarlig natur. Han bildade sina omdömen
långsamt och efter mogen öfverläggning, och uttalade ej
gerna någon åsigt förr än han väl genomtänkt saken. När
lord Palmerston var utrikesminister, hade han för vana att
skrifva och besvara depescher under ögonblickets intryck
och utan att rådfråga vare sig drottningen eller sina
kolleger. Palmerston beklagade sig öfver den långa tid han
vid flere tillfällen måst vänta, då han i angelägna
statsärenden uppvaktat drottningen för att förelägga henne
depescher, innan de afsändes. Han påstod äfven, att i
frågor, der den allmänna politikens hufvudlinier voro
tydligt utstakade och väl kända, det vore orimligt att begära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
