Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Palmerston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta tilldrog sig i februari 1852, och det var ej längre
sedan än december föregående år som Palmerston af John
Russell tvangs att lemna ifrån sig utrikesportföljen.
Russeilska ministèren hade uträttat litet och tagit
initiativ till ännu mindre. Den hade fortsatt Peels system
och öppnat den engelska marknaden för utländskt så väl
som kolonialsocker samt genom navigationslagarnas
upphäfvande satt köpmännen i stånd att till forslande af deras
varor använda utländska fartyg. Den hade gjort ett hälft
och svagt försök till en reformbill och gifvit ett matt
understöd åt bemödandena att skaffa judarne tillträde till
parlamentet. Dess oväntade fall från makten väckte hos
nationen föga deltagande. Lord Palmerston kom dock ej
nu tillbaka till styret. Han skulle, om han velat, kunnat
med lord Derby ingå i regeringen. Men lord Derby, som,
i förbigående sagdt, ärft denna titel vid faderns död året
förut, talade ännu om, att vid ett nytt val underställa
frihandelspolitiken landets dom, och med en sådan plan ville
Palmerston naturligtvis ej ha något att skaffa. Lord Derby
försökte fruktlöst flere kombinationer och måste till
slutsexperimentera med ett kabinett af rena protektionister.
Han måste öfvertaga regeringen, icke emedan han önskade
det eller någon annan särskildt önskade se honom i spetsen,
för ärendena, utan endast och allenast emedan det ej
fansnågon annan, som kunde åtaga sig uppdraget. Den
minister lord Derby lyckades få till stånd var ej en stark
minister. Lord Palmerston skildrade den som bestående af två
män af betydenhet, Derby och Disraeli, och ett antal nollor.
Med undantag af dessa två hade den ej en enda man af
någon politisk förmåga och knappast en enda med någon
politisk erfarenhet. Till lordkansler hade den en skicklig
jurist, lord St. Leonards, men han var som politiker
ingenting. Regeringens återstående medlemmar voro
aktningsvärda godsegare. Hennes chef var som politiker fullt ut
lika märkvärdig för sina häpnadsväckande blunders som för
sin glänsande vältalighet.
Hvad Disraeli sjelf beträffar, gör man sig ej skyldig
till öfverdrift, då man säger, att många af hans eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
