Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Palmerston.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det poetiska och sentimentala. I politiken hade han
blott en enda, allt beherskande tanke, den, att drottningens
regering skulle på ett värdigt och tillfredsställande sätt
föras. För att ej hindra drottningens regering uppgaf han
gång på gång sina käraste öfvertygelser, sina mest inrotade
fördomar. Denna enkla trohet, som stundom gaf sig ett
något bisarrt uttryck, uträttade ofta lika mycket som en
hög statskonst och hjelpte honom mer än en gång att rädda
regeringen och landet ur svårigheter, i hvilka en vida större
politisk förmåga än hans skulle kunnat ohjelpligt snärja
in sig.
Det var denna enkla och aldrig svikande hängifvenhet
för det allmänna bästa som gjorde, att Englands folk
beundrade och vördade honom. Han hade ej hvad som skulle
kunna kallas ett älskvärdt lynne, och likväl höll nationen
af honom. Han var kall och tvär i sitt sätt och tycktes i
allmänhet ej ha en gnista af varmare känsla uti sig. Detta
kom sig dock ej af brist på förmåga att fästa sig vid
menniskor. Tvärtom var han både varm och trofast i vänskap,
och äfven i det offentliga hade han mer än en gång gifvit
fritt lopp åt känsloutbrott, som en främling aldrig skulle
väntat af en man med denna kalla och stela hållning. När
sir Robert Peel dog, talade Wellington om honom hos
lorderna under tårar, som han ej gjorde sig mödan att dölja.
Men i hans vanliga hållning fans föga af det sätt, som gör
en person afgudad af folket. I hans väsen fans ingenting
om bländade eller glänste, ingenting fängslande eller
behagfullt. Han var torr, kall, tillbakadragen. Och likväl
höll folket af honom och litade på honom och höll kanske
af honom särskildt derför, att dess förtroende till honom
var så oinskränkt. Nationen var ej otacksam. Hon hopade
hedersbevisningar på Wellington och skulle velat hedra
honom ännu mer, om hon vetat hur. Hon gaf honom
sin nästan obetingade beundran. Vid hans död sökte hon
gifva honom en offentlig begrafning sådan ingen hjelte
ännu erhållit.
Det nya parlamentet inkallades i november. Det införde
i Englands offentliga lif en man, som sedermera spelade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
