Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han följdes efter ett par regeringar af den största qvinna,
som sannolikt någonsin suttit på en tron, vår egen Elisabet
ej ens undantagen. Katarina II följde med sådan
framgång Peter den stores exempel, att hon utsträckte de ryska
gränserna äfven i riktningar dit han ej förmått framtränga.
Vid slutet af hennes regering var Ryssland en af Europas
stormakter, berättigad att underhandla på jemlik fot med de
stoltaste af kontinentens stater. I olikhet med Turkiet
hade Ryssland alltid visat ett stort begär att tillegna sig
vetenskapens och civilisationens senaste framsteg. En
nation, som eftersträfvar att synas mer civiliserad än hon
i sjelfva verket är, slutar mycket ofta med att bli mer
civiliserad än hennes grannar någonsin trott henne om.
Krigen mot Napoleon bragte Ryssland i nära förbund
med England, Österrike, Preussen och andra stater med
en gammal och högt utvecklad civilisation. Det erkändes
vara en värdefull vän och en högst fruktansvärd fiende.
Småningom blef det tydligt, att det kunde vara anfallande
lika väl som konservativt. Efter en tid blef det en
fastrotad öfvertygelse hos det vestra Europas liberalism, att
Ryssland var det största hindret för spridningen af
demokratiska ideer. Turkarne voro i detta hänseende
jemförelsevis oskadliga. De voro nu mycket belåtna, om blott
deras starke och orolige granne ville lemna dem i fred. Men
de kommo på mer än en punkt i en alldeles särskild kollision
med Ryssland. Många af det europeiska Turkiets provinser
hade en befolkning af slavisk stam och grekisk religion.
De voro således i dubbelt hänseende befryndade med det
ryska folket, och det sätt hvarpå Turkiet behandlade dessa
provinser var derför en ständig källa till tvister mellan
Ryssland och sultanens regering. Ryssarne äro ett mycket
religiöst folk. En rysk kejsare kunde ej bli omtyckt, om
han ej uttalade sin fasta föresats att beskydda Turkiets
kristna befolkningar. Mycket af detta nit var sannolikt
uppriktigt från det ryska folkets och större delen af de ryska
statsmännens sida. Men de andra europeiska staterna
började misstänka, att med de välvilliga afsigterna att skydda
Turkiets kristna befolkningar kunde blanda sig en önskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
