Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Turkiet, England genom sina asiatiska besittningar i samma
ställning till Ryssland. En kris utbröt slutligen, som.
förvandlade denna stridighet i intressen till öppen fiendskap.
Denna kris inträffade under de senare åren af kejsar
Nikolais regering. Han såg dess början, men ej dess slut.
Nikolai var en man af en märkvärdig karakter. Han hade
många af en asiatisk despots egenskaper: en stark
ärelystnad, ett våldsamt och nyckfullt lynne, en djerf, men
stundom äfven vankelmodig vilja. Han hade många
högsinnade och ädla drag, äfven ryck af blidhet och mildhet.
Inom hans familj gick i arf en viss sinnesretlighet, som
hos några af dess medlemmar bröt ut i verklig galenskap.
Kejsaren var en tid mycket populär i England. Han hade
besökt drottningen och genom sin resliga gestalt, sitt
ståtliga utseende, samt den blandning af värdighet och
förbindlighet han inlade i sitt sätt gjort ett mäktigt intryck
på alla han kom i beröring med. Han talade som han ej
hade någon högre ärelystnad än att bli en nära bundsförvandt
till England. När han ville uttrycka hvad han ansåg
för den högsta grad af lojalitet och heder, talade han alltid
om »en engelsk gentlemans ord». Det kan i sjelfva verket
vara föga tvifvel om, att kejsaren uppriktigt önskade stå i
godt förhållande till England och ej förr än i sista
ögonblicket hade en aning om, att den väg han gick var en
som England aldrig skulle samtycka att beträda. Hans
bror och företrädare hade stått i nära förbund med
England, hans eget ideal för en hjelte var hertigen af
Wellington, och han hade kommit till den öfvertygelsen, att
om en delning af Turkiet skulle ega rum, England och
han bäst skulle sörja både för sina egna intressen och
verldsfreden genom att göra upp saken på tu man hand
med hvarandra.
När Nikolai 1844 för andra gången besökte England,
hade han flere samtal med hertigen af Wellington och lord
Aberdeen, den dåvarande utrikes statssekreteraren, om
Turkiet och dess utsigter och hvad som sannolikt skulle
inträffa vid dess upplösning, en händelse som han ansåg
nära förestående. När han återkom till Ryssland, lät han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
