Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så långt som han önskade. Med understöd af den franske
kejsarens ifriga påtryckning lyckades det dock slutligen
Palmerston att öfvervinna deras obenägenhet, och han
återtog sin post i ministèren, numera herre öfver
ställningen. Frankrike och England läto Ryssland veta, att de
voro fast beslutna att förekomma ett upprepande af
Sinope-affären, att deras flottor skulle segla in i Svarta hafvet och,
om så nödigt blefve, tvinga hvart enda ryskt fartyg de
mötte i Svarta hafvet att återvända till Sebastopol samt
med vapenmakt tillbakavisa hvarje försök till angrepp mot
det osmaniska området eller den osmaniska flaggan. Detta
var i sjelfva verket det samma som krig. När vestmakternas
beslut meddelades kejsaren af Ryssland, återkallade
han genast sina representanter i London och Paris. Den
21 februari 1854 afbrötos de diplomatiska förbindelserna
mellan Ryssland och de båda allierade makterna. Sex
veckor förut hade de engelska och franska flottorna inlupit
i Svarta hafvet. Några dagar derefter samlade sig en
folkmassa utanför Börsen i Londons city för att bevitna en
ceremoni, som för den då lefvande generationen var något
alldeles nytt. En kunglig härold, åtföljd af några af citys
embetsmän, uppläste då nemligen från Börsens stora trappa
drottningens krigsförklaring mot Ryssland.
Det förnämsta skälet till att de båda vestmakterna vid
detta tillfälle uppträdde allena utan medverkan af de
andra stora staterna låg i Preussens tillstånd. Den
preussiske suveränen var beslägtad med ryske kejsaren, och hans
rike stod nästan helt och hållet under ryskt inflytande.
Preussen hade sjunkit ned till en lägre ställning i Europa,
än det någonsin förut under hela sin tillvaro som
konungarike innehaft. Konungen af Preussen var en högt bildad,
älskvärd, literärt anlagd personlighet. Han älskade konsten
och literaturen med en dilettants passion. Han hade goda
ingifvelser, men en svag karakter; han var en drömmare,
ett slags förfelad filosof. Han var ur stånd att besluta sig
för något vigtigt steg förr än det ögonblick, då det med
någon verkan skulle kunnat tagas, redan var förbi. Till
sin sinnesart en sanningsälskande man, förleddes han ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
