Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Krimkriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit att sörja för arméns behof, skött sina åligganden.
Lord John Russell ansåg sig ej för egen del kunna med
godt samvete bekämpa motionen; men då den innebar
klander mot några af hans embetsbröder, trodde han sig ej böra
längre qvarstanna i regeringen, och han ingaf derför sitt
afsked. Denna plötsliga afgång af underhusets ledare var
ett dödshugg för alla de försök till motstånd regeringen eljest
skulle kunnat göra mot Roebucks motion. Motionen kom
före i underhuset och bekämpades med kraft af Palmerston
och Gladstone. Men underhuset stod ej att blidka genom
någon bevisning eller något vädjande till dess rättskänsla.
Den enda allt beherskande tanken var, att England bragts
i fara och förödmjukats inför verlden genom den eländiga
beskaffenheten af dess arméorganisation. När det skreds
till votering, röstade 305 ledamöter för Roebucks motion
och endast 148 emot den. Majoriteten mot ministrarne var
alltså 157.
Hvar och en känner den scen som vanligen följer, när
en minister blifvit slagen i underhuset. Hurrarop på
hurrarop, besvarade på trots med dylika af det slagna
motpartiet, vildt jubel, häftig förbittring, en hel malström af
olika känslor, sjudande och skummande i den lilla salen i
St. Stephen. Men denna gång var det intet sådant utbrott.
Huset kunde knappast fatta, att »alla talangernas ministèr»
lidit ett så fullständigt och skymfligt nederlag. En dödstystnad
följde på tillkännagifvandet om voteringens utgång.
Derefter gick ett halfqväfdt sorl af häpnad och tvifvel
genom huset. Talmannen uppläste ännu en gång siffrorna,
och nu var allt tvifvel häfdt. Det var dock ännu ovisst,
hur huset skulle uttrycka sina känslor. Plötsligt skrattade
någon. Ljudet gaf en riktning och en lättnad åt den länge
återhållna rörelsen. Den ena skrattsalvan aflöste nu den
andra. Och det var ej endast regeringens svurne
motståndare som skrattade, många af dem som röstat med
ministrarne funno sig likaledes skrattande. Så orimligt, så
barockt föreföll detta sätt att affärda den stora koalitionsministèren.
Många måste ha dragit sig till minnes denna
stormiga debatt en natt för ej mer än två år sedan, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
