Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Sammansvärjningsbillen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort honom mycket orätt, hade han visat en äfven för en
kinesisk embetsman mer än vanlig grymhet. De engelska
och franska sändebuden, lord Elgin och baron Gros,
lyckades bringa till stånd ett fördrag med Kina. Enligt
vilkoren i detta fördrag skulle England och Frankrike,
åtminstone vid vissa särskilda tillfällen, kunna ha ministrar vid
kinesiska hofvet och Kina representeras i London och
Paris; kristendomen skulle tolereras i Kina, och britiska
och franska handelsfartyg med vissa inskränkningar ha fritt
tillträde till de kinesiska floderna och britiska och franska
undersåtar till de inre delarna af Kina. Kina skulle betala
krigskostnaderna. Det stipulerades vidare, att ordet
»barbar» ej längre skulle få användas om europeer i Kina. I
England lyckönskade man sig mycket till detta fördrag och
den utsigt det gaf till en varaktig fred med Kina. Den
sålunda åvägabragta freden varade i sjelfva verket jemt
ett år.
Lord Derbys minister understöddes ej af någon parlamentarisk
majoritet och kunde ej göra anspråk på någon
stor intellektuel och administrativ förmåga. Den räknade
bland sig två eller tre verkliga statsmän samt en mängd
respektabla personer med ungefär lika stor förmåga som
hvarje intelligent affärsman eller fredsdomare. Disraeli,
ministèrens ledare i underhuset, blef naturligtvis
skattkammarkansler. Lord Stanley öfvertog kolonierna. Walpole
var, så länge han behöll posten, en arbetsam och
samvetsgrann statssekreterare för det inre, lord Malmesbury
stretade med utrikesportföljen så godt han kunde, och lord
Ellenboroughs glänsande och excentriska snille försatte en
kort tid det indiska departementet i häpnad och förvirring.
General Peel var krigsminister och Henley president i
handelsbyrån. Lord Naas, sedermera lord Mayo, blef förste
sekreterare för Irland och ansågs då för en blid, godhjertad
man, hvilken äfven hans mest beundrande vänner aldrig skulle
kunnat förutspå, att han en dag skulle efterträda en Canning
och en Elgin och styra det nya Indien, på hvilket så många
oroliga blickar voro riktade. Sir John Pakington blef förste
lord af amiralitetet, emedan en eller annan plats måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
