Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Sammansvärjningsbillen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungefär vid slamma tid som baron Rothschild fick
intaga sin plats i underhuset, blef den orimliga lag, som
stadgade, att ingen kunde sitta i parlamentet, som ej egde
jordegendom till ett visst värde, upphäfd. Den hade
längesedan förlorat all kraft och kringgicks naturligtvis
oupphörligt genom fingerade köp. En person, som ville ha en
plats i parlamentet, kunde lätt finna någon vän eller
gynnare, som genom ett formligt köpebref till honom öfverlät
den fingerade eganderätten till en landtegendom tillräckligt
stor att motsvara lagens kraf. Som vanligt med parlamentariska
sedvänjor fick denna oregelbundenhet fortgå, tills
en plötslig skandal gjorde dess afskaffande nödvändigt. En
person, som sannolikt hvarken hade samhällsställning eller
vänner, blef verkligen åtalad för det han lemnat falska
uppgifter om sina förmögenhetsförhållanden. Detta gjorde
slag i saken. Enhvar visste, att många andra parlamentsledamöter
gjort sig fullt ut lika förtjenta som han af tre
månaders fängelse. Locke King framlade en bill om
afskaffande af den förmögenhetsqvalifikation, som hittills
fordrats af representanterna för engelska och irländska
valkretsar, och den blef efter några få dagar lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
