Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Palmerston åter vid makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning, hvari Gladstones bana hädanefter skulle gå, var
hans förklaring, att den representativa församlingens
konstitutionella privilegier ej vore säkra i den konservativa
oppositionens händer. Å andra sidan förlorade Palmerston
onekligen något af sitt anseende hos denna del af de
liberale. Hans resolutioner innehöllo dock fullt ut så mycket
som behöfdes för att visa lorderna, att de gått litet för
långt och att de handlade klokast, om de ej gjorde om
försöket. På den tiden berättades en anekdot om lord
Palmerston, som, om den ej var sann, åtminstone var
karakteristisk. Då en af hans bekanta en dag ansatte honom med
frågor om hvad han tänkte göra med lorderna och deras
beslut i afseende på pappersskatten, skulle Palmerston ha
svarat: »Jag tänker säga dem, att det var ett godt skämt
för en gång, men ej duger att göras om.» Detta blef också
följden af hans resolutioner. Lorderna togo vinken i akt.
De gjorde ej om försöket. Redan detta samma år, 1860,
kunde Gladstone genomdrifva sin resolution om borttagande,
i enlighet med franska traktatens bestämmelser, af så stor
del af tullen på importeradt papper, som öfversköt accisen
på papper tillverkadt hemma i landet.
Regeringen hade emellertid lidit en svår förödmjukelse
på ett annat sätt. Hon hade måst uppgifva sin reformbill.
Billen var en moderat och enkel reformplan. Den föreslog
nedsättning af census för valrätten i grefskapen till 10 och
för den i städerna till 6 pund samt betydliga ändringar i
fördelningen af platserna. Billen framlades den 2 mars,
och andra läsningen föreslogs den 19 i samma månad.
Disraeli uttalade sig ogillande om billen, ehuru han ej tänkte
bekämpa den i detta stadium af dess behandling. Han
höll ett långt och sorgfälligt utarbetadt tal, der han
karakteriserade billen som »en medeltidslag utan feodalsystemets
inspiration eller medeltidens snille»? Ingen visste så noga,
hvad dessa fraser skulle betyda, men talet applåderades
entusiastiskt af Disraelis anhängare och beundrare och fann
äfven bifall hos ett antal ledamöter på den ministeriella
sidan. Nu följde långa nätter med en mer eller mindre
tynande debatt. Varsamt spejande som vanligt, väntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
