Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Palmerston åter vid makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Croker. Det kan ej betviflas, att Cochranes politiska åsigter
och hans ihärdighet i deras förfäktande skaffade honom
många fiender och att en och annan till och med gladde
sig åt det tillfälle till hämd, som anklagelsen emot honom
skänkte dem. Han var ett hetsigt hufvud, föga passande
för det parlamentariska lifvets disciplin. Hans tunga var
ofta bitter, och han var allt för benägen att förutsätta, att
en politisk motståndare vore en person, som ej förtjenade
någon aktning. Ej ens i tjensten tålde han klander. Mot
dem han hade under sitt befäl var han alltid vänlig och
broderlig, men mot förmän brast han stundom i denna
stränga hörsamhet, som är en så väsentlig egenskap hos
dem, som skola lära att sjelfva med framgång befalla.
Cochranes rätta plats var på eget halfdäck; hans rätta tillfälle
kom i farans yttersta ögonblick. Då gjorde sig den anda,
som bodde inom honom, fullt gällande. Hans var denna
förmåga, som rycker segern midt ur nederlagets gap. När
andra började förtvina, såg han sin väg klarast. Sitt
senare lif tillbragte han i enslighet. Det var hans död den
30 oktober 1860, som i då lefvande engelsmäns minne
återkallade hjelten, hvars bedrifter med Nelsons, Collingwoods
och Sidney Smiths delat deras fäders beundran. Sedan den
tiden hade ett nytt system för krigföringen till sjös uppkommit,
och måhända skulle Cochrane kunna anses för den
siste af de gamla sjökonungarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
