Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Inbördeskriget i Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derför i intet hänseende vore någon fruktansvärd makt. Man
bör äfven erinra sig, att det endast var två europeiska
stater som hyste denna åsigt och deraf ej heller gjorde
någon hemlighet. Söderns företag vann endast understöd
i England och Frankrike. I alla andra europeiska länder
voro både folkets och regeringens sympatier för norden.
Nästan öfverallt hade dessa sympatier sin grund i afskyn
för slafveriet; endast i Ryssland, eller åtminstone hos ryska
regeringen, framkallades de af hatet till upproret, Följden
var, att nordstaterna fingo mottaga vänskapsförsäkringar
från alla civiliserade länder utom England och Frankrike.
Ett af de sista råd Cavour på sin dödsbädd detta år gaf
konung Victor Emanuel var, att en not skulle sändas till
Washington med försäkran till unionsstyrelsen, att Italien
ej skulle gifva sina sympatier åt någon rörelse, som gick
ut på slafveriets upprätthållande. Pius IX och kardinal
Antonelli uttalade flere gånger sina förhoppningar om
framgång åt nordens sak. Å andra sidan trodde franske kejsaren
fullt och fast, att söderns sak skulle segra och unionen
sprängas, och var till och med mycket benägen att påskynda
hvad han ansåg för det oundvikliga slutet. Han ville, att
England skulle förena sig med honom om några åtgärder
till underlättande af söderns framgång, och i första rummet
genom erkännande af den södra konfederationens regering.
Han fick sedermera skäl att förbanna den dag, då han
fattade planen att söka spränga unionen och intalade sig, att
man ej behöfde göra något afseende på nordens styrka. I
Frankrike var dock största delen af folket på nordens sida.
Endast kejsaren och hans regering togo parti för södern.
I England deremot omfattade det ofantliga flertalet af de
så kallade inflytelserika klasserna söderns sak och sökte
bringa eller tvinga regeringen öfver på samma sida.
Först gjorde sig nordstaterna fullkomligt säkra om
Englands sympatier. De hade från engelsmän fått uppbära
ständiga förebråelser för att de ej vidtogo några åtgärder
för att göra slut på slafveriet. Det är derför lätt att tänka
sig, huru öfverraskade Lincoln och hans vänner, som med
en sådan säkerhet räknat på Englands sympatier, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
