Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Lord Palmerstons sista dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med så långt, att han i samråd med Frankrike och Österrike
uppsatte och afsände till Petersburg en not, der han
i sex punkter uppdrog hufvudlinierna till ett pacifikationssystem
för Polen. De sex punkterna voro: fullständig
amnesti; en nationalrepresentation; särskild polsk
förvaltning för konungariket Polen; full samvetsfrihet och
upphäfvande af alla på den katolska kulten lagda band;
erkännande af polska språket som officielt språk, samt
upprättande af ett regelbundet rekryteringssystem. Det
var ett ögonblick en nästan allmän tro, att om Ryssland
afvisade dessa förslag, England, Österrike och Frankrike
skulle med vapenmakt tvinga det att antaga dem.
Det visade sig dock snart, att det ej skulle bli någon
intervention. Lord Palmerston gjorde hela planen om intet.
Han sympatiserade visserligen ej med Ryssland, men han
hade vid denna tid fattat ett djupt misstroende till kejsar
Napoleon. Han var öfvertygad, att hufvudskälet till
kejsarens lifliga intresse för saken var utsigten att kunna
bemäktiga sig Preussens Rhenprovins under förevändning att
tvinga det att förbli neutralt i kampen med Ryssland, eller
att straffa det, om det stälde sig på Rysslands sida. Lord
Palmerston ville ej lyssna till ett af kejsaren gjordt förslag
om en identisk not till Preussen rörande konventionen
med Ryssland. Det blef snart bekant, att England beslutit
att ej deltaga i någon plan till väpnad intervention, och
från detta ögonblick antog Ryssland en ton af öppet förakt.
Franske kejsaren ville och kunde ej ensam taga något
aktift steg, och furst Gortschakoff rådde i höfliga ordalag
England att sköta sina egna angelägenheter och ej uppmuntra
rörelser i Polen, som endast vore ett verk af »den
kosmopolitiska revolutionen». Från detta ögonblick tillät ej
Österrike, att dess gräns längre gjordes till operationsbas mot
Ryssland, och resningen var nu lemnad helt och hållet åt
sig sjelf. Hon höll sig dock ännu en tid uppe med
förtvinans mod, men slutet var säkert. Ryssarne utförde sina
pacifikationsåtgärder med obeveklig hand. Hudflängning,
arkebusering och hängning af så väl qvinnor som män hörde
till ordningen för dagen. Massor af fångar sändes till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
