Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Lord Palmerstons sista dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
val. Regeringen förlorade i honom en man med ovanlig
duglighet och kraft. Efteråt tyckte många, att han blifvit
behandlad med väl mycken stränghet. Han skulle måhända
sjelf blifvit ej så litet öfverraskad, om han hört alla de
välvilliga yttranden, som fäldes om honom.
En politisk reaktion stod tydligen för dörren. Fem år
hade nu gått sedan lord John Russell framlade sin
reformbill, och fem år kunna i medeltal anses motsvara den
politiska strömmens ebb och flod. Parlamentets upplösning
var nära för handen. Lord Derby yttrade mycket träffande
om trontalet vid 1865 års session, att det vore ett passande
farväl från en ålderstigen minister till ett döende parlament.
Parlamentet hade tillryggalagt sin bestämda bana. Det
hade utfört det sällsynta konststycket att lefva sin tid ut
och dö en naturlig död. Den 6 juli 1865 upplöstes parlamentet.
Det första slaget stod i Londons city, och de liberala
vunno alla platserna. Pyra liberala valdes. I Westminster
fick striden en viss märkvärdighet. Westminsters valkrets
hade alltid haft den hedrande ärelystnaden att vilja bland
sina representanter räkna åtminstone en man af betydenhet.
Mill öfvertalades att lemna sin lugna fristad i Avignon och
mottaga kandidaturen för Westminster. Han utfärdade en
adress, der han framlade sina välbekanta politiska åsigter.
Han förklarade sig dock ej kunna taga sig an sina
kommittenters lokala angelägenheter, liksom han af grundsats
ej ville bestrida någon del af valkostnaderna. Det ansågs
som ett något djerft experiment att uppställa en sådan man
som Mill bland kandidaterna för en folklig valkrets. Hans
åsigter voro radikala. Man visste, att han ej tillhörde
någon kyrka eller någon religiös bekännelse. Han var en
filosof, och engelska politiska organisationer tycka ej om
filosofer. För sina landsmän i allmänhet var han så godt
som alldeles okänd. Intill det ögonblick, då han trädde
fram som ledare för agitationen till förmån för Nordens
sak, hade han, så vidt vi ha oss bekant, aldrig varit sedd
på någon engelsk politisk platform. Äfven af Westminsters
valmän hade högst få sett honom före hans kandidatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
