Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Strider hemma och utomlands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerligt förhatligt och farligt slag. Ända till 1825 var
en enkel sammanslutning af arbetare för ömsesidigt
beskydd olaglig; men ännu långt efter 1825 förfor lagen
med mycken stränghet mot hvad den kallade sammansvärjning
mellan arbetare för arbetslönens höjande. För ej
synnerligt många år sedan var den åsigten gängse, att ehuru
en strejk ej i sig sjelf kunde förklaras olaglig, en förening
af arbetare för att åstadkomma en strejk dock vore en
sammansvärjning och på goda skäl straffbar.
År 1867, samma år då den ofvannämda kommissionen
höll sina undersökningar i Sheffield och Manchester,
förklarade ett af Queen’s Bench fäldt utslag, att en
understödskassa, som på samma gång var en yrkesförening, ej
hade någon rätt till lagens skydd vid utkräfvande af en
fordran. Det förklarades, att alldenstund samfundets stadgar
tycktes gå ut på ett ingrepp i den fria handeln,
samfundet derför ej vore berättigadt till lagens skydd i ett
vanligt civilmål. Yrkesföreningarna fingo ej försvara sig
mot plundring af en oredlig ledamot. Denna utomordentliga
grundsats bibehölls i full kraft flere år efter den tid,
till hvilken vi nu kommit. En följd af undersökningarna
rörande våldsbragderna i Sheffield och Manchester var, att
allmänna uppmärksamheten omedelbart fästes på hela saken.
Det fria meningsbytets fulla belysning föll öfver den, och
efter en liten tid började något hvar inse, att lagens och
samhällets grofva orättvisa i sin behandling af arbetarnes
föreningar bar ansvaret för många af de förseelser och
verkliga brott, till hvilka några af de värsta bland dessa
föreningar låtit förleda sig. Det var dock ej lagen
allena, som i århundraden visat sig fiendtlig mot arbetaren.
Allmänna meningen och lagstiftningen voro fullkomligt
eniga i sina åsigter rörande yrkesföreningarnas rättigheter.
I många år hade hela Englands allmänna mening utanför
den arbetande klassen sjelf uttalat sig helt och hållet emot
föreningarnas princip. Det var ett axiom bland alla de
rika och arbetsgifvande klasserna, att yrkesföreningar vore
lika fördömliga i moraliskt, som oförnuftiga i nationalekonomiskt
hänseende. Alla de ledande tidningarna skrefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
