Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Strider hemma och utomlands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kronans inspektör ej intygade något sådant. Det intyg,
som gafs understödskassorna, innehöll endast, att
räkenskaperna, så vidt det var möjligt att se, tycktes vara i god
ordning. Många föreningars affärer voro i en bedröflig grad
vanskötta, i flere af dem egde den gröfsta försnillning
rum, och i flere städer herskade i följd deraf stor nöd
bland insättarne. Föreningarna hade i sjelfva verket att
genomgå en period af förvirring, okunnighet och
försök, och det är måhända endast att undra öfver, att ej
större misstag och ännu mer beklagansvärda förluster egde
rum.
Sommaren 1867 mottog England med sällsamma
välkomstbetygelser en sällsam gäst. Det var turkiske
sultanen, som kom för att besöka England, samme sultan
Abdul-Aziz, hvars bana tio år derefter skulle sluta med afsättning
och sjelfmord. Abdul-Aziz var den förste sultan, som
någonsin satte foten på engelsk jord. Han mottogs med en
yttre entusiasm, som kom lugna iakttagare att höja på
axlarna af förvåning. En resning pågick just vid denna tid
på den grekiska ön Kreta, som lydde under turkiskt välde,
och sultanens generaler anstälde grymma blodbad bland de
olyckliga insurgenterna af denna grekiska folkstam, för
hvilken engelska folket så länge och så högljudt uttalat den
djupaste sympati. Det oaktadt mottogs nu sultanen af
engelsmän med en entusiasm, hvilken måste ha förefallit
honom sjelf som ett verkligt uttryck af nationens känslor.
Det är öfverflödigt att säga, att han erhöll de vanliga
inbjudningarna till hofvet; men Londons lordmayor och
korporation gåfvo äfven till hans ära en lysande bankett; han
begaf sig i full kunglig ståt till operan och Kristallpalatset;
han bevistade i sällskap med drottningen en revy med
flottan vid Spithead; öfverallt hvar han visade sitt mörka och
melankoliska ansigte, på hvilket framtiden i förväg tycktes
ha kastat sin dystra skugga, följdes han tätt i hälarna af
springande och hurrande folkhopar. Han trängde fullkomligt
i bakgrunden sin vasall vice konungen af Egypten, som
vid denna tid äfven befann sig i London och vid ett annat
tillfälle sjelf skulle varit ett lejon för dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
