Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Strider hemma och utomlands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner blefvo mycket förbittrade, ocli en pinsam
polemik började i tidningarna. Några af de missnöjda
förklarade rent ut, att lord Chelmsford endast blifvit undanskjuten,
emedan han visat sig allt för sjelfständig i sitt val af
domare. Men det synes ej vara det minsta skäl att tillskrifva
Disraelis steg några andra bevekelsegrunder än dem han
sjelf angaf. Hans kabinett var i öfverhuset synnerligt svagt
utrustadt med debatterande förmågor. Lord Cairns var en
af den tidens bästa parlamentariska debattörer, medan lord
Chelmsford knappast var berättigad att kallas en
parlamentarisk debattör af någon ordning. Lord Cairns var en
verkligt betydande jurist, lord Chelmsford deremot endast en
jurist af aktningsvärd förmåga. Han var vid denna tid
nära sjuttiofem år gammal, medan lord Cairns var ett
fjerdedels århundrade yngre. Det var derför säkerligen ej
behöfligt att söka efter oädla och otillbörliga bevekelsegrunder
för att förklara den nye premierministerns handlingssätt.
Disraeli gjorde endast sin skyldighet. En minister, som
hade att välja mellan lord Chelmsford och lord Cairns
och som beslöt sig för att bibehålla den förre, skulle
säkerligen gjort sig skyldig till ett oursäktligt fel.
Af de öfriga förändringarna var ingen af synnerlig vigt.
Ward Hunt, en aktningsvärd godsegare utan synnerligt
anseende och större förmåga, blef skattkammarkansler efter
Disraeli. Walpole, som någon tid stannat qvar i kabinettet
utan departement, afgick nu helt och hållet ur regeringen.
En hel del arbete utfördes under denna session. Bland
annat framlades en bill om afskaffande af offentliga
anrättningar och gick utan svårighet igenom. Det enda
inkastet gjordes af dem, som ansågo att tiden nu kommit för
dödsstraffets fullständiga afskaffande. De offentliga
afrättningarna hade länge varit en skamnäck för landet. Röster
hade öfverallt höjt sig emot dem. En offentlig afrättning
i London var också en scen, egnad att ingifva åskådaren
någonting liknande vedervilja för hela menskligheten. Natten
före afrättningen voro fängelsets närmaste omgifningar en
bivuak för hufvudstadens värsta utskum. Slagskämparne,
tjufvarne af yrket och de blifvande mördarne höllo der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
