Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJETTE KAPITLET. Strider hemma och utomlands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
turkarne, men brefvet blef af någon orsak obesvaradt. En
historia var i omlopp, att Theodor hyste en stark ärelystnad
att bli gemål åt drottningen af England och till och med
låtit en antydan undfalla sig, att hans härkomst från
drottningen af Saba ej gjorde honom ovärdig en sådan
förbindelse. Om han någonsin formligen framstält sitt frieri, är
obekant; visst är endast, att missförstånd uppkommo, att
Theodor ansåg sig behandlad med ringaktning och att han
hämnades genom att bemäktiga sig alla britiska undersåtar
han kunde komma åt och kastade dem i fängelse. De
fjettrades med kedjor och förvarades i hans klippfästning
Magdala. Bland dem var äfven konsul Cameron. Han
hade varit nog oförsigtig att från Massauah begifva sig in
på Abessiniens område, der Presten Johannes’ ursinnige
ättling genast slog ned öfver och grep honom.
Engelska regeringen hade en svår uppgift att lösa.
Det föreföll ej osannolikt, att det första steg en
invasionsarmé tog skulle bli signalen till fångarnes nedhuggande.
Man försökte derför i första rummet, hvad underhandlingar
förmådde uträtta: Den britiske konsuln i Aden Rassam,
en man som vunnit ett visst namn som Layards medhjelpare
vid gräfningarna i Ninive och Babylon, sändes i en
beskickning till Theodor med ett budskap från drottning Victoria.
Löjtnant Prideaux och doktor Blanc utsagos till hans
följeslagare. Theodor lekte en liten tid med honom som katten
med råttan och ökade med honom och hans följeslagare
antalet af sina fångar. Tanken att engelska regeringen
behandlade honom med förakt synes allt mer fått makt
med Theodor, och ett eller ett par olyckliga missförstånd
gåfvo ett skenbart stöd åt hans misstankar. Slutligen sände
lord Stanley ett ultimatum, deri han vid äfventyr af krig
fordrade fångarnes frigifvande inom tre månader. Detta
bref synes aldrig ha kommit i konungens händer.
Regeringen rustade sig till krig och anförtrodde expeditionens
ledning åt sir Robert Napier, nu lord Napier af Magdala,
den tiden öfverbefälhafvare för Bombay-armén.
Parlamentet höll en höstsession i november 1867, de nödiga
penningarna beviljades, och expeditionen afgick från Bombay.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
