Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Irländska frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godsegare, och godsegarne voro i regeln främlingar,
representanter för en genom eröfring vunnen eganderätt. Många
af dem visade sig aldrig på sina egendomar och skulle
lika lätt fallit på den tanken att bosätta sig i Ashanti
som i Munster eller Connaught. Irlands jordbrukande
befolkning innehade den jord, som var deras enda medel till
lifsuppehälle, endast så länge det ej föll godsherrn eller
hans förvaltare in att uppsäga dem. De hade intet intresse
af idogt arbete eller förbättringar af sin jord. Förbättrade
de den jordlapp de brukade, kunde de vara så godt som
vissa på att få sitt arrende höjdt eller bli uppsagda
utan att erhålla ett öres ersättning för de förbättringar de
utfört.
Det fans naturligtvis många förträffliga godsherrar,
menskliga och välvilliga män, män tillika, som insågo
klokheten af att vara menskliga och välvilliga. Men i de flesta
fall höllo godsegarne och deras förvaltare strängt på hvad
de ansågo för egendomens rätt, rättigheten att söka få
så högt arrende för ett stycke jord, som det på öppen
marknad kunde erhålla. Efterfrågan på jord var så stor
och behofvet deraf så trängande, att man ville betala nästan
hvad som helst för att få ett arrende. När arrendatorn
kommit öfver ett stycke jord, föll det honom ej in att
uppdrifva dess odling så högt han förmådde. Och hvarför
skulle han det också? I samma ögonblick gården började
få ett bättre utseende, kunde han vänta att få sitt arrende
ökadt eller, bli uppsagd till förmån för någon medtäflare,
som bjöd högre arrende. Hvarför skulle han vidtaga
förbättringar? När han uppsades, skulle han nödgas utan
ersättning låta godsherrn eller den nye arrendatorn njuta
frukten af sina förbättringar. Han inskränkte sig derför
till att kratta upp jorden i ytan i stället för att verkligt
odla den. Han tog under sitt korta arrende ut af den så
mycket han kunde. Han lefde från hand till mun, från
den ena dagen till den andra.
I en af Irlands provinser fans dock ett bättre sakernas
tillstånd. I större delen af Ulster rådde »tenant-right»-systemet.
Detta system var endast en gammal sedvänja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
