Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Den stora ministèrens fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de och deras parti ej kunde understödja honom. Hans
tal bildade en märklig motsats till de jublande tonerna i
Disraelis utmanande och segervissa retorik. Det var fullt
af värdighet och beslutsamhet, men det var värdigheten
af det förutsedda nederlaget, som mötes utan svaghet och
utan trots. Några meningar deri, der Gladstone talade om
sin skilsmessa från de irländska representanterna, med hvilka
han enigt och lyckligt samverkat i kyrko- och jordfrågorna,
voro fulla af äkta och hög patos. Gladstone var den
förste engelske premierminister, som någonsin verkligen
äfventyrat makt och popularitet för att tjena Irlands
intressen. Det föreföll derför som ett hårdt slag af ödet, att
det just skulle vara de irländska rösterna i underhuset,
som hufvudsakligen skulle vålla hans fall. Utgången af
omröstningen väntades med andlös spänning. Den blef
den väntade. Ministèren blef med en liten majoritet
slagen: 287 hade röstat mot andra läsningen, 284 för den.
Med en majoritet af 3 röster hade sålunda den stora
liberala ministèren i verkligheten blifvit störtad.
Ministèrens tid var dock ännu ej helt och hållet ute.
Gladstone och hans kolleger nedlade sina embeten, och
drottningen skickade efter Disraeli. Men Disraeli fann det
ej rådligt att öfvertaga makten med det dåvarande
underhuset. Han hade noga iakttagit tecknen till en stundande
konservativ reaktion, och han var viss på, att tiden för
hans parti nu var i annalkande. Han hade haft en bitter
erfarenhet af den förödmjukelse en minister måste
underkasta sig, som söker regera utan en majoritet i underhuset.
Han kunde visserligen bilda en regering, sade han, och
upplösa parlamentet i maj, men han hade ingen särskild
fråga, som han kunde taga till lösen vid de nya valen.
Ställningen var ganska egendomlig. Man såg två stora
statsmän tvista, ej om makten, utan om befrielse från
maktens ansvar. Följden var, att Gladstone och hans kolleger
måste återvända till sina poster och fortsätta bäst de kunde.
Det var ingenting annat att göra. Disraeli ville ej just
då öfvertaga ansvaret, och med afseende på sitt partis
intressen handlade han onekligen klokt. Gladstone återvände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
