Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Lord Beaconsfield.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
politik, som ville understödja Turkiet, med en vältalighet,
som en tid bortåt satte hela England i lågor. Efter en
liten tid inträdde dock en viss reaktion mot denna
upphetsade stämning. Landet kunde ej länge förblifva i denna
glödhetta af förbittring. Disraeli och hans anhängare
förstodo också att med stor skicklighet och framgång anslå
denna starka, djupt rotade känsla hos den nyaste tidens
engelsman, hans misstroende till Ryssland och fruktan för
dess planer. Gladstone hade i sin broschyr, »De bulgariska
grymheterna och den österländska frågan» sökt visa, att
det enda sättet att skaffa Turkiets kristna provinser en god
styrelse vore att jaga bort de turkiska embetsmännen »med
pick och pack» (bag and baggage). Nu höjdes ett anskri,
att han fordrat turkarnes utdrifvande från Europa, och att
i samma ögonblick turkarne lemnade Konstantinopel,
ryssarne måste tåga in der. Ingenting kunde gerna varit bättre
egnadt att framkalla oro och reaktion. En plötslig och
stark omkastning i allmänna tänkesättet till fördel för
regeringen egde nu rum. Gladstone ansågs på fullt allvar af
millioner engelsmän som Rysslands vän och verktyg, Disraeli
deremot som försvarare af Englands ära och fiende till
Englands fiende.
Disraeli? Men det fans nu ej mer någon Disraeli.
Den 11 augusti 1876 var en vigtig dag i Englands
parlamentariska historia. Disraeli höll då sitt sista tal i
underhuset. Han försvarade regeringens politik som en
rikspolitik, hvars syfte var att upprätthålla Englands välde.
Underhuset anade föga, att detta tal var det sista, det
skulle höra från honom. Hemligheten bevarades väl. Den
meddelades denna afton endast tidningarna. Följande morgon
visste hela England, att Benjamin Disraeli blifvit earl of
Beaconsfield. Ingen hade någonting emot, att om Disraeli
ville ha ett earlskap, han skulle få det. Hans offentliga
bana kunde med skäl göra anspråk på hvarje belöning af
detta slag, som hans suverän kunde gifva. Om han sträfvat
och kämpat för hedersbevisningar af denna art, var det
endast rättvist, att han skulle få priset. Men kommande
just nu, föreföll tillkännagifvandet om hans upphöjelse till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
