Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra fränders gästfrihet i anspråk. Den var alldeles
för storslagen och måste redan ha gjort djupa
tomrum i deras förråd.
»Men jag skall köpa rökt torsk av dem i stället»,
sade Anders. »Den ha de gott om och den måste vi
få betala, annars stanna vi i för stor
tacksamhetsskuld.»
Vi voro uppe med solen och rodde i land för att
bada. Utanför den rad av klippor och grund som äro
Odensholms naturliga försvar, rullade Finska viken
mörkblå med fräsande toppar, ty det var storm. Men
inne på hamnens solbelysta sandstrand klädde vi tre
vikingar av oss och vadade ut bland lösryckt tång
och glattslipade kalkstenar tills vattnet blev simdjupt.
Det badet talade Zorn om många år efteråt. Vi
sprungo omkring på stranden som unga vildar och
läto solen och blåsten torka oss. Vi sträckte ut oss
bland enbuskarna, dem havsvinden brett ut som gröna
mattstumpar. Ännu minns jag hur den starka ljumma
vinden svepte som böljande silke omkring våra
kroppar. Vi kände tillvarons glädje koncentrerad och knöto
musklerna av hälsa och trots.
Det blev svårt att ta avsked av våra goda
stamförvanter, men vi ville icke åstadkomma hungersnöd
och ölbrist bland dem. Zorn följde en blond jätte
in i hans rökstuga och kom tillbaka med en stor säck
rökt torsk följd av jätten, som ömsom i stum
förvåning stirrade på en sedel och ömsom bröt ut i
något som på avstånd lät som protester. Jag är
övertygad om att så har aldrig en säck torsk betalats.
Men nu kom avskedets oåterkalleligen sista stund.
Samme man, som lotsat oss in i hamnen, erbjöd sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
