Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugnade sin man och lyckönskade madame Schwartz
till att ha bragt honom i ursinne — i det lynnet
skulle han nog göra något ypperligt. Hon fick rätt.
Tavlan ansågs av många vara den bästa av hans
akvarellporträtt på världsutställningen. Under alla år
senare hade han i Paris ej hängivnare vänner än
denna familj och i synnerhet den förfördelade
madame.
Rosita Mauri var den enda som kunnat försona
Zorn med operabalett på grund av det personliga
hon lyckades inlägga i sin dans. Hon var Prousts
väninna. Efter en middag hos henne sjöngo operans
bästa sångare, bland dem den store gamle Faure,
som inbjöd Zorn att dagen efter bese sin
konstsamling, en av de rikaste och största i Paris — sjuttio
å åttio Manet, hundratals Monet och så vidare, det
bästa som fransk konst kunde bjuda på. Vid detta
besök hade Zorn yttrat något gillande om en Manet
i korridoren. Faure bad honom gå tillbaka, se litet
närmare på tavlan och ge sitt positiva omdöme om
den. Han gjorde detta och vidhöll sitt påstående.
»Då skall jag göra mig ett nöje av att skänka er
den.»
Förbluffad över denna ovanliga generositet svarade
Zorn att han accepterade gåvan med villkor att få
göra en karikatyr av värden i stället.
»Nej, men om ni någon gång har någon teckning,
som ni ämnar kasta bort, kan ni ju ge mig den som
minne!»
Zorn fasthöll vid sina villkor, färg och duk skulle
komma morgonen därpå och Faure skulle sjunga för
målaren under arbetet, vilket han lovade. Så tillkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
