Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exempel en Lindström och andra — — — jag kan
verkligen inte hjälpa er.»
Så småningom lyckades Zorn få fram att han icke
kom som supplikant utan hade sökt upp fru Lind
endast på hennes släktingars och vänners uppmaning
och emedan dessa skrivit till henne om honom. Han
hade tillåtit sig att göra sin uppvaktning som svensk
med hälsningar från hennes hemland och skulle
ögonblickligen avlägsna sig.
»Och kan du tänka dig — inte ens då jag bockade
mig ut, upphörde hon med sitt jolt om att hon inte
kunde hjälpa mig», sade Zorn och tilläde: »Hon var
en riktig satkäring, bland de taktlösaste harpor jag
stött på i mitt liv. Tror du inte att det berodde på
att hon hela sitt liv varit en vackert ljudande malm
och klingande bjällra?»
Han undrar i sina memoarer, om det icke var vid
det tillfället han fick en teori om att de som sjunga
eller kopiera andras sånger, ej äro första klassens
folk. På Faure har han ej skäl att tillämpa denna
teori, ty denne har av egen känsla skrivit egna saker.
Och han är nyfiken att få se om han själv på ålderns
dagar skall kunna återhålla den fåfänga, som
ålderdomssvagheten ger fritt lopp åt, då han även under
sin styrkas dagar strängt taget aldrig lagt band på
den. Men hans arbete och insats ha ej heller varit
andras toner som förklingat när ridån gått ned. Han
har en känsla att ha efterlämnat något mera
varaktigt — men varaktigt eller ej, det är dock sina egna
visor han sjungit.
Med anledning av Faures porträtt kommer han att
tänka på olika personers sätt att reda ut den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
