Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Kammarrådinnan. Förklara er, m|o herre,
jag brinner af nyfikenhet. —
Mengeldorff. (bedjande). Först ett löfte,
mina damer, begabben mig inte.
Kammarrådinnan. Nå, men hvarföre skulle vi
då begabba er? —
Mengeldorff. Derföre att jag varit tvungen
göra fru Knasterlund min formliga cour.
Kammarrådinnan och Fröken. Modren?!
Ha-haha!1
Mengeldorff. Ert åtlöje, mitt herrskap, är
ett rättvist straff för min öppentøjertighet!
Kammarrådinnan. Förlåt oss, bäste hr
Mengeldorff! och afbryt inte er berättelse.... Säg oss,
för himlens skull, motivet till detta förtviflade steg.
Mengeldorff. Nå väl, så veten då, mina
damer: Fru Knasterlund lider af en förfärlig sjuka,
visserligen ganska vanlig hos fruntimmer,
synnerligast vid hennes ålder; — men som lik vist hela
Medicinska fakulteten troligen i denna stund skulle
förklara obotlig. —
Kammarrådinnan och Fröken. Hvad kan
väl detta vara för en sjuka? —
Mengeldorff. Giftassjukan!
Kammarrådinnan. Ah, represatier, min
herre! Och denna sjukdom anser ni obotlig? —
Mengeldorff. Jag skulle tro det, hvad fru
Knasterlund beträffar!
« Fröken. Men har hon inte varit gift mer än
en gång förut?
Mengeldorff. Ické mindre än tre, min
fröken; men ännu i denna stund, har hon ingen
lifligare önskan, än att, för fjerde gången, få böja ksä
inför Hymens altare. —
Kammarrådinnan. Då är hon åtrfrinstone
gift-vuxen! —
Mengeldorff. Lika fåfäng som rå och
oefterrättlig till lynnet, bevakar hon den arma dot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
