Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära - Mer om verb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IB
attribut: Den springande haren undkommer jägaren. Jag
fick Önskad anledning lämna det bullrande
nöjet. -predikatsfyllnad: Luften i bergstrakter
är stärkande. Fosterlandskärleken visade sig vara
brinnande.
Till skillnad från adjektivet kan det hafva samma
bestämningar som det finita verbet; således objekt:
Sjungande sin skapares lof, lyfter fågeln sina
vingar till flykt. Erkännande felet, bad gossen om
förlåtelse därför, -r adverbial: Konungen blef hyllad
af folket. Utgången från ett aktning svär dt hem,
medförde ynglingen ut i lifvet goda grundsatser.
Verbformerna infinitiv, particip och supinum äro
till personen obestämda, d. v. s. utsägas icke (utan
hjälpverb) om ett subjekt. Dessa verbformer kallas
därför infmita modllS.
Att uppräkna ett verbs form uti infinitiv,
imperfektuni indikativ och supinum kallas att taga
tema på detsamma.
Infin.
Imperf.
Supin. Infin.
Imperf.
Supin.
kalla
kallade
kallat
tro
trodde
trott
arbeta
arbetade
arbetat ske
skedde
skett
bruka
brukade
brukat
bo
bodde
bott
fråga
frågade
frågat
sy
sydde
sytt
rensa
rensade
rensat
fly
flydde
flytt
böja
böjde
böjt
spå
spådde
spått
bränna
brände
bränt
gripa
grep
gripit
äga
ägde
ägt
skrifva
skref
skrifvit
genmäla
genmälde
genmält
draga
drog
dragit
glädja
gladde
gladt
bjuda
bjöd
bjudit
sälja
sålde
sålt
skjuta
sköt
skjutit
spörja
sporde
sport
brinna
brann
brunnit
skilja
skilde
skilt
slinka
slank-
slunkit
söka
sökte
sökt
bryta
bröt
brutit
hysa
hyste
hyst
knyta
knöt
knutit
läsa
läste
läst
smyga
smög
smugit
röna
rönte
rönt
tryta
tröt
trutit
De verb, som bilda imperfektum indikativ genom
ändelsetillägg (~ade, -de, -te, -e, -dde), kallas
svaga verb (hafva svag böjning): arbet-ade, kör-de,
stek-te, mist-ej fty-dde. Svaga verb bilda supinum
genom tillägg af ändelserna -t eller ftt. De verb
åter, som i imperfektum indikativ icke antaga ändelse,
kallas starka (hafva stark böjning): grep, frös,
höll. Starka verb få i supinum ändelsen -it.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
