Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
hos vilda djur (alla räfvar uppnå ungefär samma
storlek), mera hos husdjur (newfoundlandshund och
tax). Relationen eller förbindelsen med den omgifvande
världen förmedlas af de yttre sinnena. Dessa äro flere
och fullständigare, ju högre utveckling organismen
äger. Sålunda äger människan. 5 sinnen, fiskarna
endast 4 (sannolikt fattas smaksinnet), ostronet 2
(hörsel och känsel) och den af en liten klump urslem
bestående amöban måhända intet. Växtvärlden synes,
så vidt vi kunna döma, alldeles sakna förmåga
att uppfatta omgifningen och meddela sig med
den. Reproduktionen eller fortplantningen sker hos
de lägre växterna genom encelliga sporer, hos de
högre genom mångcelliga frön, som utvecklats ur en
befruktad cell, äggcellen. Flera växter fortplantas
också genom affallande knoppar, lökar o. d. Hos en
del lägre djurformer (t. ex. koralldjuren) förekommer
också knoppbildning; eljest sker reproduktionen genom
ägg. Men ägget är i sin första upprinnelse en honcell,
som befruktas af rörliga hanceller inom eller utom
moderdjurets kropp. (Utanför sker det t. ex. hos
fiskarna). Gå vi således tillbaka till individens
tidigaste ursprung, finna vi honom så väl inom
växt- som djurriket uppkomma genom sammansmältning
af två celler. Såsom en följd af denna befruktning
uppstår hos de högre djuren inoin moderdjuret genom
celldelning ett ägg, i hvilket grodden (embryot,
ungen) utvecklas, och hos de högre växterna inom
moderväxten ett frö, i hvilket grodden (växtämnet)
utvecklas. Hos lägre stående djur och växter sker
befruktningen i många fall i det fria, och äggcellen
har blott solens värme att tacka, att den hålles
vid lif och kan vidare utvecklas. Här se vi således
en stor likhet i fråga om fortplantningen mellan de
båda organiska rikena, en likhet, som icke kan vara
tillfällig, utan häntyder på gemensamt ursprung.
Vi skola här omnämna en åsikt om lifvets uppkomst,
som först i senare tider fått sin fullständiga
vederläggning. Alltifrån, forntiden antog man
möjligheten af själfständig eller spontan alstring
(generatio cequivoca), d. v. s. att organismer kunde
uppstå utan att äga föräldrar. Man förleddes till
detta antagande vid betraktande af de myriader
smådjur, som hastigt uppstå i stillastående
vatten. G-enom fransmannen Pasteurs forskningar
har dock denna åsikt blifvit ohållbar. Han förvarade
destilleradt, således absolut rent, vatten på flaskor,
tillslutna med proppar af bomull, och detta visade
efter flere års förlopp ej ett spår till lif. Men
borttogos bomullspropparna, vimlade vattnet efter
ett par dagar af allahanda små organismer. Dessa
hade antingen i hoptorkadt skick eller såsom ägg
kommit ur luften, men ej af sig själfva uppstått i
vattnet. Dessa försök hafva sedan upprepats af andra
forskare, och i alla de fall, där de verkställts med
tillbörlig noggrannhet, har intet spår af lefvande
varelser visat sig. Den sats,
som engelsmannen Harvey, upptäckaren af
blodomloppet, uppställde:
\ Enhvar sin egen lärare. I.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
