Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
»Omne vivum ex ovo» - allt lefvande ur agg - har
således ännu i dag sin fulla tillämpning*).
En fråga: huru uppstår lifvet? Huru de första
organismerna på jorden uppstodo och fingo lif är en
fråga, hvarmed vetenskapen ogärna eller alls icke
sysselsätter sig, emedan det är en sak, som ligger
alldeles utom erfarenhetens område. Men frånser
man detta, så blir svaret: individen ärfver sitt lif
liksom sin kropp och sina själsförmö-genheter. Hvad är
då lifvet? - Lifvet är en oupphörlig kamp mot döden
och dess följd: upplösning i grundämnena. Döden är
skapelsens egentlige herre, allt är underkastadt
hans makt. Individen kan endast en kort tid genom
den hemlighetsfulla kraft, som kallas lif, göra honom
motstånd. Hvad veta vi då om lifvets innersta natur,
hvad är det?
Denna gåta, på hvilken människorna grubblat i
årtusenden, är ännu i dag obesvarad; men genom
de sista 30 årens forskningar har man dock kommit
lösningen något närmare. Först skola vi söka besvara
den frågan, hvar lifvet har sitt säte. Om en människa,
en häst, en hund träffas i hufvudet eller hjärtat
af en kula, följer döden; af skares en pulsåder,
likaså. Men är det sagdt, att det djuriska lifvet
är utsläckt i kroppens alla delar, därför att det
medvetna lifvet, hvars yttre verkningar vi med våra
sinnen uppfatta, är borta? Nej, det är tydligen
icke så. En tupp, af hvilken man huggit hufvudet,
flaxar ännu omkring några ögonblick, en sköldpadda
kan, beröfvad sin hjärna, krypa omkring i flere
dagar. Ännu mera seglifvade äro leddjuren. Den
frånskilda bakkroppen af en geting kröker sig ännu
efter 8-10 timmar och sticker med gadden, då den
vidröres. Om man klipper af svansen på en råtta,
kan man ännu efter 8 dagar inympa den under huden på
en annan råtta, och den växer fast. Man kan taga ett
stycke skinn af en person och få det att växa fast på
en annans sår. Flere exempel skulle kunna framdragas
**). Och hvad bevisar detta? Jo, att lif finnes kvar
hos den halshuggne tuppen, den styckade getingen,
råttsvansen och skinnbiten. Hvar och en af dem har lif
liksom den i vatten stående blomman eller ympkvisten,
som växer fast vid det främmande trädet. Men alla
dessa lösryckta stycken af djur eller växter bestå
af en otalig mängd celler, och det är i dem lifvet
bor. Hvar och en af dem äger själfständigt lif. Det
i cellen inneslutna urslemmet (Protoplasman) rör sig
i långsam strömning; algernas och svamparnas sporer
simma omkring med tillhjälp af trådlika bihang, de
äro protoplasmaklumpar (nakna celler), som äga lif
och alstra nya
*) Därmed är dock ej bevisadt, att spontan alstring
i alla tider under andra förhållanden varit en
omöjlighet.
**) På halshuggna människor lär hjärtat kunna klappa
en half, ja till och meci en hel timme, efter det
att hufvudet blifvit skildt från kroppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
