Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Första avdelningen: Djurriket - Förklädnad och skyddande likhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda fallen liknar ett blad. Där träffar man också
de s. k. vandrande pinnarna, 2-3 decimeter långa,
men endast ett par centimeter breda insekter,
betäckta af bladlika utväxter och liknande löfklädda
grenar. Detta slags skydd, som brukar kallas
»maskering», förekommer mera sällan hos högre djur:
krokodiler likna på afstånd vid stranden uppkastade
trädstammar, giraffer förtorkade träd, flodhästar
och noshörningar stenar o. s. v.
Stundom händer, att ett djur, som är utsatt för ifrig
förföljelse eller saknar försvarsmedel, antagit likhet
med starkare eller ej förföljda djur. Denna företeelse
har man kallat förklädnad eller härmning.
Bland däggdjuren torde man svårligen finna något
exempel på detta slags skyddande likhet, så vida
man ej som sådant vill betrakta det förhållande, att
pungdjuren på Nya Holland kunna uppvisa motsvarigheter
till flere högre ordningar och i följd däraf också
benämnas pungapor, pungmårdar, punguttrar, pungharar
o. s. v. Ej heller bland fåglarna äro exemplen
många. Att göken liknar en hök kan måhända vara af
något s^agn för honom. Men längre ned på skapelsens
trappa blifva fallen talrikare. I Amerika härmas de
giftiga korallormarna (röda med täta, svarta bälten)
af en oskadlig art så fullkomligt, att en närmare
undersökning är nödvändig för deras särskiljande. I
samma trakter finnes en nattfjäril, som härmar en
kolibri. Ett par flugarter, som tränga in i bikupor
för att där lägga sina ägg, likna bina och komma
därför oantastade in. Hos oss finnes en fjäril,
som liknar ett bi. I många varma länder förekomma
fjärilar och larver, som af en eller annan orsak
försmås af insektätande fåglar. Flere insekter af
helt andra släkten och familjer härma deras utseende
och skyddas därigenom.
Åtskilliga djur - såsom vissa skalbaggar och
spindlar - låtsa sig vara döda för att undgå
fienders uppmärksamhet. Andra äga skydd i sin
storlek, sin tjocka hud, sin snabbhet eller sitt
gift. Där skyddande likhet saknas, behöfves den
ej. Sobeln växlar ej färg om vintern, ehuru han är
ett nordligt djur. I stället klättrar han med utmärkt
skicklighet. Strutsens yttre skänker honom intet
skydd, men hans snabbhet och ödsliga vistelseort äro
skydd nog. Tama arter blifva brokiga och förlora det
skydd, som den enkla, likartade färgen skänker deras
vilda stamförvanter. Den vilda klippdufvan är grå som
klipporna, bland hvilka hon lefver. Den tama varierar
i det oändliga till form och färg. Hon behöfver icke
naturligt skydd, hon beskyddas af sin ägare. Detsamma
gäller om hästar, hundar, boskap o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
