Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Naturhistoria
- Första avdelningen: Djurriket
- Parasitism (snyltgästning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Parasitism (snyltgästning).
Det tyckes, att allt i naturen borde vara naturligt,
men det är dock icke så. Att organismer alstras,
som från början äro missbildade, är onaturligt;
likaså i viss mån, att sjukdomar angripa och förkorta
lifvet. Visserligen måste det anses fullt naturligt,
att bakterier, trikiner, binnikemask och en del andra
lefva parasitiskt eller såsom snyltgäster hos djur
och växter, så mycket mer som de icke kunna tänkas
existera på annat sätt. Men det finnes å andra sidan
djur och växter, som i början föra en själfständig
tillvaro, men sedan, i stället för att utveckla sig i
frihet och till större fullkomlighet, sjunka nedåt och
blifva parasiter hos andra. Det förra är en medfödd,
naturlig parasitism, det senare en förvärfvad,
onaturlig.
Såsom naturliga parasiter få inom växtriket anses alla
svampar, mögel och de ännu lägre bakterierna. Bland
högre växter kan misteln (Viscum) tjäna såsom
exempel. Denna ständigt grönskande buske, som hos oss
sparsamt förekommer på löfträd, nedsänker sugrötter
mellan »värdens» ved och bark och beröfvar denne
en del af hans näringssafter. De klibbiga fröna
fastna lätt på trädens grenar och gro dar. Trastarna
bidraga att sprida dem. Inom djurriket äro de förut
skildrade? binnikemasken och trikinen äfvensom spol-
och lefvermaskar m. fl. naturliga parasiter. I deras
utveckling förmärkes intet tillbakagående.
Vi komma nu till de onaturliga parasiterna. Dessa
äro naturens krymplingar, vansläktade oduglingar,
som visserligen äfven de ärfva parasitvanorna, men
hvilkas utveckling visar, att de ursprungligen varit
ämnade för ett lif i frihet. Detta slags parasitism
är ett brott mot naturens lagar, som naturen icke
lämnar ostraffadt. I humlegårdar, på nässlor, på
lin- och klöfveråkrar träffas ej sällan en trådlik,
snärjande växt med oftast rödletta blomhufvud,
hvilken benämnes snarrefva (stundom dådra). Vid
närmare undersökning finner man, att den icke blott
slingrar sig omkring humlen, linet o. s. v., utan
sitter fast vid dessa växter och medelst sugrötter
hämtar näring ur dem. Men snarrefvan (Cuscuta) har
icke från början varit parasit; hennes frön hafva
helt naturenligt grott på marken, och först då plantan
blef några centimeter lång, hakade hon sig fast vid en
närstående växt och började lefva på dennes bekostnad
i stället för att själf hämta sin föda ur jorden. Men
denna lättja straffar sig själf, och straffet består
i förlust af rötter, grenar och blad. De organ,
som icke nyttjas, förtvina och dö. Inom djurriket
är denna onaturliga parasitism vanligare. Ehuru
själf icke parasit, kan eremitkräftan lära oss, huru
parasitvanor uppstå. Detta djurs framkropp liknar
med sina knipklor och skaftade ögon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0163.html
